- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 5. Upplysningen och förromantiken /
753

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Lessing - Nathan der Weise

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOCCACCIOS NOVELL 753
en predikstol, från vilken lian kunde förkunna sina idéer.
Efter några få månader blev stycket färdigt och utgivet.
Själva idéen erbjuder ju en viss likhet med Swifts Tale
of a tub. Men denna är med all sannolikhet blott tillfällig,
och själva syftet är ju rakt motsatt. Däremot är det alldeles
säkert, att Lessing fått uppslaget från en av Boccaccios
noveller, den tredje i första dagen, där Boccaccio berättar
parabeln om de tre ringarna. Men Lessing har givit denna
en helt ny färgton. Hos Boccaccio är juden en smutsig
ockrare, av vilken sultanen vill utpressa pengar och för
vilken han därför framlägger den försåtliga frågan: vilken
av de tre religionerna är den bästa? I den parabel, som
juden till svar härpå berättar, ser Boccaccio endast den
slughet, med vilken ockraren reder sig i en farlig situation.
Egendomligt nog har Lessing här ej alldeles kunnat frigöra
sig från sin källa, ehuru en dylik slughet alls icke passar
samman med Nathans karaktär. Han lämnas ensam för att
överväga svaret: “Att alldeles vilja vara ’Stockjude’ går ej
an; att icke alls vara jude ännu mindre. Ty om jag icke
är jude, kunde han fråga mig, varför jag ej blir musulman.
Men nu har jag det! Det skall rädda mig. Det är icke
bara barn, som man kan avspisa med sagor.“ Men detta
resonemang, som kommit med från förebilden, var endast
ett tillfälligt felgrepp, och utan att känna parabelns för-
historia, har Lessing fullt riktigt insett dess ursprungliga
innebörd. Boccaccio hade lånat den från en äldre roman,
L’avventuroso Siciliano av Busone da Gubbio, men det är
ganska säkert, att berättelsen från början är judisk och
härrör från medeltidens upplysningsperiod, 1100-talet, då,
såsom jag i andra bandet av detta arbete visat, en dylik
human religionsuppfattning gjorde sig gällande inom juden-
domen, kristendomen och muhammedanismen. Det är denna
tolerans, som nu, efter mer än ett halvt årtusende, åter
kommer fram i Lessings drama.
Men utan tvivel har Lessing här tagit intryck även från
Voltaires Zaïre, som han ganska skarpt recenserat i Ham-
burgische Dramaturgie och där jämfört med Shaksperes
Othello. Med en viss rätt anmärkte han, att Voltaire blott
tecknat galanteriet, under det att Shakspere tecknat kärleken,
men trots detta har Voltaire dock givit honom några upp-
slag. Båda dramerna spela i korstågstidens Palestina — en
Schiick. Allmän litteraturhistoria. V. 48

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 20 23:16:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/5/0775.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free