Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Lessing - Nathan der Weise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARAKTÄRERNA I NATHAN DER WEISE 75 9
alla förete de olika nyanser inom dessa båda åskådningar.
Nathan företräder författarens egen ståndpunkt, och i ett
tillämnat företal skrev Lessing: “Nathans ovilja mot all
positiv religion har alltid varit också min. Om man skulle
säga, att detta stycke förfäktar, att det hos alla folk funnits
människor, som satt sig över varje uppenbarad religion och
likväl varit goda människor; om man skulle tillfoga, att min
avsikt synbarligen varit att framställa dylika människor i en
mindre avskyvärd belysning än den, i vilken de stå för
den kristna pöbeln — så skulle jag icke hava mycket att
invända däremot.“ Men just därför att Nathan var en
dylik, ur hans själ sprungen gestalt, har denna fått en vida
mera livsvarm verklighet, än Lessing i sina äldre dramer
kunnat giva någon av de gestalter han skapat, och man
bör observera, att Nathan trots det att han står såsom repre-
sentanten för en allmänmänsklig humanitet, tillika fått något
nationellt judiskt över sig — väl på grund av Lessings vän-
skap med Moses Mendelssohn. Även Recha är en fint tecknad
karaktär. Den humanitet, som Nathan genom ett livs erfa-
renhet tillkämpat sig, har hans dotter fått liksom av naturen,
omedvetet, svärmiskt, såsom det höves en ung kvinna. I
Saladin har han tecknat arabens impulsivitet och ridderlighet,
hans slösande frikostighet och den religiösa tolerans, som
verkligen till en del tyckes hava funnits hos 1100-talets
musulmaner. Han tänker på att gifta bort sin syster med
Richard Lejonhjärta, och på religionsskillnaden reflekterar han
ej. Men systern svarar: du känner ej de kristna, vill ej
känna dem. Deras stolthet är att vara kristna, icke att
vara människor. Saladin står dock kvar på samma stånd-
punkt, och för tempelherren förklarar han: kristen eller
musulman, det är för mig lika mycket. Jag har aldrig
begärt, att samma bark skall växa på alla träd. De, näst
Nathan, kanske bäst tecknade karaktärerna äro tvänne bi-
figurer, derwischen Al-Hafi och munken. Den förre, som
är skildrad med en fin och älskvärd humor, är en fanatisk
schackspelare, men detta intresse är blott ett annat uttryck
för hans svärmiska grubbellynne. Hans ideal äro behov-
lösheten och kontemplationen, han hatar ingen, han vördar
Nathans sedliga storhet, men själv ryggar han tillbaka för
det verksamma livets plikter och vill återvända till Ganges
stränder att där fortsätta dervischens grubbelliv — en mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
