Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Lessing - Lessings sista tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
778 LESSING I WOLEENBÜTTEL
var visserligen obetydlig, blott 600 thaler, och Wolfen-
büttel föga bättre än en bondby, men Lessing hade ej
mycket att välja på och mottog platsen. Och så vågade
han, vid fyrtio års ålder, att förlova sig, ehuru förlovningen
kom att av ekonomiska skäl vara i sex år, innan han kunde
gifta sig. Hans äktenskapliga lycka blev kort, ty redan i
januari 1778 dog hans hustru och med henne ett litet
nyfött barn, Lessings enda. Han stod således efter några
få solskensdagar ensam i livet, och själv följde han dem i
graven redan 1781, då han blott var femtiotvå år gammal.
De sista åren blevo för honom en kampens tid, i vilken han
kom att utkämpa sin stora strid för upplysningens idéer.
Men dessa idéer framträda hos honom med en ädelhet, en
idéell flykt och en värme, som hos ingen annan av upp-
lysningens förkämpar, och hos honom förnimmer man redan
anslaget till den högstämda idealism, som kort efteråt skulle
träda i stället för upplysningens ytliga och kalla deism.
Lessings utbildning till filosofisk och teologisk författare
var ock en helt annan än Voltaires. Vid den señares vagga
hade Ninon 1’Enclos stått, och hans egentliga uppfostran
hade skett i Temple. Lessing däremot stammade från ett
fromt, tyskt prästhem, av libertinismens världsåskådning
hade han aldrig tagit några intryck, och grundtonen i hans
väsen var religiös. Så kom han till universitetet, där han
började att studera de författare, som då, på 1740-talet,
voro moderna, och i likhet med de engelska och mera mo-
derata tyska deisterna sökte han nu att förena kristendom
och förnuftsreligion. Men han fann snart, att detta med
den vanliga tolkningsmetoden icke lät sig göra, ity att,
som han sedan skrev, den nya religionen varken blev förnuft
eller kristendom. Han bröt därför, vid mitten av 1750-
talet, med de positiva religionsformerna, men det är beteck-
nande för honom, att han samtidigt skrev en liten avhand-
ling om herrnhutismen, som andas verklig sympati för denna
visserligen intellektuellt trånga sekt, vilken likväl över den
dogmatiska rättrogenhet satte ett etiskt fromhetsliv. Negativ
som Voltaire blev Lessing aldrig.
En bland upplysningens svagaste sidor var utan tvivel
dess oförmåga av en historisk uppfattning; såsom vi minnas
hade t. ex. Reimarus, liksom så många engelsmän och
fransmän, i religionen blott sett prästbedrägerier. För Lessing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
