Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - De fristående nyromantikerna - Kleist och frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 0 DER PRINZ VON HOMBURG
som kan förklaras av överansträngning. Tre dagar i sträck
har han i spetsen för sitt rytteri förföljt de retirerande
svenskarne, och det ligger därför intet övernaturligt i, att
hans nervsystem till sist givit vika. Emellertid kommer
kurfursten med sitt hov ut ur slottet, stannar på den höga
förtrappan och får se den sovande. Kurfursten, som sedan
tänker skämta med slumraren, tar kransen ur hans hand,
virar sin halskedja kring denna och räcker den till prinsessan
Nathalie, som höjer den över den sovande. Därpå avlägsnar
sig hovet, sömngångaren följer efter och tar upp en handske,
som prinsessan tappat. Sedan de försvunnit i slottet, stannar
han framför den stängda dörren med handsken i sin hand
och vaknar icke ur sitt drömtillstånd, förrän hans vän greven
av Hohenzollern kommer in och väcker honom. Dröm och
verklighet vävas nu samman för honom, han tror sig hava
haft en syn av segergudinnan, som för honom höjt en lager-
krans — ett varsel om den seger, han skulle vinna i det
stundande slaget, och segergudinnan hade burit prinsessan
Nathalies drag. Men handsken, som han höll i sih hand?
Varifrån hade han fått denna? Detta problem kan han icke
lösa, och i det halvt somnambuliska tillstånd, i vilket han
fortfarande befinner sig, blir detta mysterium den ständigt
återkommande fråga, kring vilken hans tankar kretsa.
Strax därefter sammanträder det högsta krigsbefälet, för
vilket fältmarskalken Dörfling utvecklar bataljplanen. Men
prinsens tankar sysselsätta sig blott med den underbara hand-
sken, och då han upptäcker, att denna tillhört prinsessan
Nathalie, är det alldeles slut med hans uppmärksamhet. Han
uppfattar således alls icke den order han får: att han under
slaget, vad som än sker, skall hålla sig absolut stilla med
sitt rytteri och ej blåsa till anfall, förrän han därom fått en
uttrycklig order.
I den andra akten har det ryktbara slaget vid Eehrbellin
börjat.1 Då emellertid svenskarna börja vackla, innan prin-
sen fått ingripa i bataljen, och det ser ut, som om denna
skulle vinnas utan hans medverkan, blir han utom sig av
stridslust och låter blåsa till attack. Hans officerare, som
känna ordern, söka väl hålla honom tillbaka, men förgäves,
och så hugger han in, hans rytteri utför underverk av
1 Kleist gör ett egendomligt historiskt misstag och låter den svenske
konungen heta Karl Gustav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
