Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Chateaubriands skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
668 LES MAKTERS
Detta religiöst-estetiska författarskap fullföljde Chateau-
briand i sitt stora prosaepos Les Martyrs. Händelsen till-
drager sig under brytningstiden mellan kristendom och antik
hedendom, under Diocletianus’ regering, och sedan författaren
i ett företal mot Voltaire och La Harpe sökt hävda prosa-
poemens berättigande, börjar han med en klassisk invoka-
tion till den himmelska sånggudinnan, som inspirerat de
kristna skalderna Tasso och Milton, och ber, att hon skall
lära honom att spela på Davids harpa och att gjuta “Jeremias
tårar“. Pindens grekiska sånggudinna må gärna nedstiga
från Helikons höjder, men, säger han, jag skall ej sakna de
blomsterkransar, med vilka du betäcker gravar. Kom, du
de diktade händelsernas musa, att kämpa mot de eviga san-
ningarnas! Därpå börjar själva hjältedikten, där han så
till vida tagit ett mycket olyckligt intryck från Vergilius,
att första delen utgöres av den redogörelse, som hjälten
lämnar av sitt föregående liv. En ung flicka, Cymodocée,
dotter till Homerosättlingen Démodocus, ser i skogen en
sovande yngling, Eudore, som är så skön, att hon först
tager honom för Endymion. Så vaknar han: “Huru? Du
är då icke jägaren Endymion?“ “Och du — du är då
icke en ängel?“ “Jag stammar från den odödlige sångaren
Homeros.“ “Jag känner en bok, som är vackrare än hans,“
— Eudore är kristen och Cymodocée är hedning. Emellertid
bliva de bekanta, Démodocus följer med sin dotter Eudore
till dennes hem i Arkadien och där föredrar Eudore en
mycket lång och utförlig berättelse om sina föregående öden.
Han var kristen, men en ljum sådan, hemfallen åt det hed-
niska livets alla sinnliga lockelser, till dess att väckelsen
kommit. Nti hade han blivit en varm och övertygelsetrogen
kristen, och av kärlek till honom vill Cymodocée övergå till
hans tro. Då prokonsuln Hiéroclés i Akhaja fattat en brottslig
böjelse till henne, skickas hon till Palestina, under det att
Eudore mottager en befallning att resa till Rom, där han
såsom kristen blir kastad i fängelse och skall avrättas på
den flaviska amfiteatern. Detta martyrium är naturligtvis
diktens huvudparti. Han föres in på arenan, men Cymodocée,
som också kommit till Rom, lyckas där förena sig med honom
och kastar sig i hans armar. O, Cymodocée, — utropar
han ■— vi skola då dö såsom äkta makar. Här är altaret,
kyrkan, bröllopsbädden! “Rendons légitimes les embrasse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
