Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Chateaubriands skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LES MABTYRS 669
ments éternels qui vont suivre notre martyre: prenez cet
anneau et devenez mon épouse.“ En tiger söndersliter dem,
men Cymodocée “exhale son dernier soupir sans effort et sans
douleur; elle rend au ciel un souffle divin qui semblait tenir
à peine à ce corps formé par les Graces. Elle tomba comme
une fleur que la faux du villageois vient d’abattre sur le gazon.
Eudore la suit un moment après dans les éternelles demeures;
on eût cru voir un de ces sacrifices de paix où les enfants
d’Aaron offraient au Dieu d’Israël une colombe et un jeune
taureau?“
Chateaubriands begåvning var lyrisk, och epiker var han
minst av allt. Hans prosadikt är därför grundligt miss-
lyckad, särskilt när han söker imitera Milton och skildrar
himmel och helvete, ochde partier, som slogo an på sam-
tiden, voro väl ock företrädesvis de, där hans sentimentalitet
tog sig ett uttryck. För denna hava vi nu förlorat smaken,
och Chateaubriand förefaller oss här alltför kokett och rent
av sötsliskig. Sitt huvudsyfte vann han ej heller: att fram-
ställa kristendomens överlägsenhet över hedendomen. Den
kristna martyren Cymodocée blir alls icke kristen på grund
av någon övertygelse om den nya religionens sanning, utan
av kärlek till Eudore, och i själ och hjärta förblir hon ock
en älskvärd liten hedning. Bäst lyckas Chateaubriand, när
han söker fånga den antika andan, och här är det troligt,
att Chénier visat honom vägen. Men les Martyrs innehåller
dock några partier, som blevo av betydelse för framtiden.
Chateaubriand har en ypperlig skildring av ett slag mellan
de vilda frankerna och romarna, och i denna bemödar han
sig — med framgång — att få fram den barbariska tids-
och lokalfärgen. Väl har han icke Walter Scotts lärdom,
hans berättarförmåga eller hans åskådlighet, men inom fransk
poesi är denna skildring dock den första mera betydande i
historisk romandiktning. Glanspunkten i Les Martyrs är
en episod, som faller tämligen utanför huvudhandlingen och
handlar om den galliska barbarkvinnan Velléda. Hon är
druidprästinna och skall leda ett uppror mot romarne i
Armorika, där Eudore då är ståthållare, men tillfångatages
och blir lidelsefullt förälskad i Eudore, som först tillbaka-
visar hennes kärlek, men till sist ger vika. Episoden — en
motsvarighet till Atala — slutar därmed, att Velléda, som
svikit sitt kyskhetslöfte, ger sig själv döden. Teckningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
