Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Victor Hugos tragedier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUY BLAS 7 75
retorik, förebrår dem deras mannamån och besticklighet och
tvekar ej att avskeda de värsta mutkolvarna. När den stor-
miga seansen är slut, öppnas en lönndörr i den stora råds-
salen och drottningen träder ut. Personligen ha hon och
Ruy Blas ej råkats på dessa sex månader, men från lönn-
kammaren har hon åhört hans tal, hört honom vid före-
gående tillfällen, och det är hon, som gjort honom till stats-
minister. Nu kommer hon att tacka honom. Han är ju en
stor statsman. Men hur har han kunnat förvärva sig hela
denna insikt i det inkrånglade statsmaskineriet? “Parce que
je vous aime“ — är Ruy Blas svar, och nu gör han henne
en glödande kärleksförklaring, på vilken drottningen svarar:
“Parle! Ravis-moi! Jamais on ne m’a dit ces choses-là.“
Så slutar denna av Victor Hugos mest medryckande poesi
genomandade scen, därmed att hon trycker en kyss på sin
riddares panna.
Ruy Blas står nu på höjden av lycka. Spanien ligger
vid hans fötter och drottningen älskar honom. Men så
kommer en peripeti i Victor Hugos stil. Don Salluste, klädd
såsom betjänt, slår honom på axeln. Och nu bytas rollerna.
Mannen i betjäntdräkt uppträder som herre, och hertigen
av Olmedo behandlas som betjänten. Don Salluste hånar
grymt ned honom, är döv både för hans böner och för hans
hot och befaller honom att nästa kväll vänta honom i den
hemliga bostad, Don Salluste har i Madrid och som Ruy
Blas under dennes landsflykt innehaft.
Den fjärde akten är närmast en komedi och visar oss,
huru Victor Hugo tänkte sig föreningen av tragedi och
komedi. Don Guritan har kommit tillbaka, och Ruy Blas,
som känner hans svärmeri för drottningen, har skickat ho-
nom ett brev, i vilket han bett honom att förmå drottningen
att, vad helst än skedde, icke lämna palatset. Därpå ger
han tjänarne order att släppa in alla, som söka honom.
Scenen blir ett ögonblick tom, men så kommer den verklige
Don César nedrakandes från skorstenen; han har klarat sig
från korsarerna och kommit tillbaka, har haft åtskilliga
mindre lovliga äventyr, blivit förföljd av alguazilerna, men
räddats på detta sätt. Var han befinner sig, vet han icke.
Så öppnas dörren, och en betjänt kommer med en större
penningsumma, frågar, om det är Don César, han har fram-
för sig, och då denne sanningsenligt erkänner detta, lämnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
