Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Rosas nya drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
tecken till stil i den, och det skall aldrig falla någon
in att ens vända sig om och se på den,“ sade tant
(’lava, som trodde, att denna sista anmärkning skulle
gifva dödsstöten åt.hela planen.
“Ja det är just hvad jag önskar,“ sade den ret-
samma doktorn cch gnuggade händerna helt belåten.
“‘Nu ser Rosa ut för livad hon verkligen är: en liten
blygsam iiieka, som inte vill, att man skall gapa på
henne. Men nog kommer hon ändå att få en och
annan gillande blick af de personer, som sätta mera
värde på en enkel och förståndig drägt än bjäfs och
grannlåt. Vänd dig omkring, min TIebe, och låt mig
vederqvicka mina ögon vid din åsyn.“
Det var dock just oj så särdeles mycket att se.
En vacker enkel klädning, i en mörk och behaglig
brun färg, och som räckte till skaften på ett par
nätta stöflar, med låga klackar. Jacka, mössa och
mufftiser al’ skälskinn, en röd halsduk kring halsen
och de vackra lockarna uppknutna med ett sammets-
band i samma färg. Detta var hela den yttre drägten,
och gjorde ett godt intryck, ty den såg enkel, vann
och behaglig ut.
“]Sa, hur tycker du om denna drägt, Rosa?“
frågade doktorn, som ansåg hennes tanke i saken
vigtigare för framgången af hans nya idé, än alla
tanternas tillsammans.
“Det käns litet lätt och besynnerligt, men varm
är jag, som om jag stodo i en ugn, och ledig och
obesvärad, ty det är ingenting som hindrar mig att
röra mig fritt,“ svarade Rosa och gjorde ett litet
skutt, så att man såg, ett par tätt åtsittande damasker
på hennes ben, hvilka nu kunde röra sig med samma
frihet och lätthet som en gosses, ehuru do doldes af
de blygsamma kjortlarna.
“Du kan springa ur vägen för arga hundar och
gå raskt framåt utan att falla på näsan nu, inte sannt?“
“Ja, onkel! Antag nu, att hunden kommer der,
så hoppar jag bara öfver en mur så här — och när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
