- Project Runeberg -  Rosa eller De åtta kusinerna /
238

(1876) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Förlikningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

238
anmärkte Rosa, som ej kunde undgå att fasta sig
vid sin kusins blossande kinder och tunga ögonlock.
“Jo, det skulle jag just tillåta. Jag får alltid
hufVudvärk, när jäg dricker champagne, men det går
nog öfver, när jag kommer ut litet i fria luften.11
“Hvarför dricker du det då?“ frågade Rosa
helt oroligt:
“Jag måste ju när jag är värd. Börja nu inte,
du också, att moralisera; jag har haft nog af Archies
gammalmodiga idéer, så jag är alls inte angelägen om
mera af den sorten."
Oharlies ton var mycket frånstötande och hela
hans sätt så olikt den glada godlynthet, som vanligen
utmärkte honom, att Rosa kände sig helt nedslagen
och svarade mildt:
“Det, var inte min mening att moralisera; men
det är så svårt att se. dem man håller af lida.“
Detta hade en gripande verkan på Charlie, ty
Rosas läppar darrade, ehuru hon försökte att dölja
sin rörelse genom att lukta på blomman, som hon
tog från sitt bröst.
“Jag är en riktig åsna, och nu ber jag dig om
förlåtelse, Rosa, för min vresighet,“ sade han på sitt
Vanliga öppna och ärliga sätt, som var så intagande.
“Ack om du ville be Archie om förlåtelse också,
så att ni blefve goda vänner igen. Du var aldrig
vresig och frånstötande, när han var din bäste vän,“
sade Rosa och såg bedjande upp till honom.
I ögonblicket blef han åter helt förvandlad;
han stod stolt och stel framför henne, hans ögon
gnistrade af vrede och han sade,- i det han åter antog
den stolta öfversittaretonen:
“Du skulle göra allra klokast, om du inte blan-
dade dig i hvad du ej förstår, min kära kusin.“
“Men detta förstår jag, och det gör mig mycket
ledsen att se er så kalla och stela emot hvarandra.
Förr voro ni ju nästan oskiljaktliga, och nu talas ni
knappast vid. Du var så beredvillig att be mig om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosa/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free