Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrskapet på Lill-Malma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan föreningslänk, så är det så tomt, så tomt — så
hopplöst, och tanken på skilsmässans ögonblick är
hård i samma mån som man inser, att man blir
ensam, alldeles ensam efterlemnad.
Så var förhållandet på Lill-Malma och detta hade
på de tio förflutna åren utvecklat kaptenens och
Auroras karakterer i hvar sin riktning. Om de egt en
liten gosse, som rustat och klättrat, eller en liten flicka,
som näpen och småförståndig ordnat sitt dockskåp och
läst svenska historien, hade deras lynnen haft en
ledare, genom hvilken de kunnat öfvergå i hvarandra;
nu åter voro de isolerade och gingo hvar sin väg, i
alldeles olika riktningar.
Om vi inträda i huset, återfinna vi Aurora
Stjernros nu som en liten rödblommig och något fet fru,
lika ifrig som förr med sitt hushåll, men ännu mera
än förr aflägsnad från allt deltagande i hvad man
vanligen kallar bildande nöjen. Hon var, med ett ord,
en af dessa hjertegoda och glada qvinnor, som man
vanligen hedrat med namnet ”matgummor", en
duglig husmoder, med alldeles proppadt linklädskåp och
ett kök, som glänste af treflighet och snygghet och
hvars största glädje är, då en gäst tar två gånger för
sig af hvarje rätt utaf de många, som hon vid alla
tillfällen bullar upp. Kapten Stjernros hade också
derföre den glädjen att i sitt hus se en mäkta mängd
matvänner, alla som satte värde på en riktigt mustig
stek eller fisk; kokad i smör, eller alla dessa rätter,
som smaka så väl och för oss oinvigda äro idel
pseudonymer ; med ett ord, hela trakten gjorde visiter och
gaf så ofta som möjligt den goda kaptenskan tillfälle
att visa sina kunskaper i den ädla kokkonsten.
Stjernros deremot bemödade sig beständigt, men
utan att röna framgång, att intressera sin hustru för
hvad han fann intressant, ty det ligger i äktenskapets
idé att de begge, som svurit hvarandra kärlek i lif och
död, måste söka att allt fastare sammanknyta bandet
sig emellan genom att uppsöka gemensamma ämnen
för glädje och tillfredsställelse. Det är således ganska
sannt att, i hvarje lyckligt äktenskap, mannen bildar
sin hustru och hustrun sin man. Förmå de det icke,
så aflägsnas de från hvarandra och det husliga lifvets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
