Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Ett anfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Tre stora ödlor af femton till tjugu fots längd hade
lyckats komma upp på jangadan.
"Hit med skjutvapnen!" ropade Benito, i det han gaf
ett tecken åt indianerna och negrerna att de skulle draga
sig tillbaka till aktern.
"Till bostaden!" svarade Manoel. "Det är angelägnare!"
Och då man icke kunde inlåta sig i strid med
kaima-nerna på nära håll, var det rådligast att till en början sätta
sig i skydd mot dem.
Detta var också ett ögonblicks verk.
Den Garralska familjen hade tagit sin tillflykt till
huset, och der slöto sig de båda unga männen till den.
Indianerna och negrerna hade flytt till sina hyddor.
I det samma Manoel skulle stänga dörren till huset,
ropade han:
"Och Minha?"
"Här är hon inte!" svarade Lina, hvilken hade skyndat
till sin unga matmoders rum.
"Store Gud, hvar är hon då!" utbrast Yaquita.
Och nu ropade alla på en gång:
"Minha! Minha!"
Intet svar.
"Är hon då framme i fören på jangadan?" sade Benito.
"Minha!" ropade Manoel.
De båda unga männen, Fragoso och Joam Garral, hvilka
icke längre tänkte på den hotande faran, störtade nu ut ur
huset, beväpnade med skjutgevär.
Knappt hade de kommit ut förr än två af kaimanerna
rusade mot dem.
En kula, med hvilken Benito träffade en af dessa i
närheten af ena ögat, hejdade den, och dödligt sårad,
slog den nu ursinnigt omkring sig med stjerten under
förfarliga krampryckningar, hvarefter den sjönk i hop död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
