Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återlöst med Christi dyra, evigt gällande blod, och Han,
den barmhertige har gåfvor äfven för de affällige. Låtom
oss derföre älska alla menniskor, såsom delägare af ett
ursprungligt, gemensamt arf, huru djupt i deras inre
förbundet än må vara förborgadt. Deras mörker, blindhet ooh
ondska äro fremmande dödsämnen, inplantade genom
fallet, men gnistan af Guds beläte, ehuru mer eller mindre
fördold, är likväl deras äldsta fädernearf, hvars
fullkomliga besittning vi skola hoppas att en evig barmhertighet
dem återställer. Denna under ondskan flämtande gnista
bör vår kärlek uppsöka och med sin olja nära och stärka.
Det fremmande ämnet åter är kärlekens ensak att tåligt
fördraga, med sin värma småningom mildra och, om
möjligt, alldeles förtära. Denna allmänna kärlek till nästan
gör, att vår inre frid tillväxer i samma mohn vi komma
närmare den eviga spegel, hvari Gud betraktar hela
släg-tet såsom en själ i Christo Jesu, nya födelsens stamfader.
Han visste ganska väl, att en stor mängd skulle få dyrt
betala den missbrukade nådetiden; men betraktade alla
hellst med enfaldens trosöga och antog en hvar vara
möjlig för återlöBningen i Jesu blod, lemnande för öfrigt
domen åt hjertats ransakare. Denna sinnesstämning emot
nästan bade omsider efter långvarig strid besegrat verldens
misstroende, smädelse och ovilja. Och säkert fanns ingen,
som kände den vördnadsvärde gråhårsmannen, utan att
högakta och älska honom, fastän de fleste ej förstodo att
uppskatta hans inre herrlighet Han hade genomkämpat
en lefhad, der det ena stormvädret efter det andra
öfver-gått honom; och när åskådaren betraktade aftonens sol,
som borgad af dagens åskmoln omsider kastade sina sista
af molnens granskap förskönade strålar öfver den klara
horisonten, såg han en bild af den käre Collins ålderdom.
Hans inre skatter hade tryckt sin ptegel i det yttre och
nåden liksom omformat naturen. Taflan af all hans
um-gängelse framställde sålunda ej annat än inbördes
omvex-lande drag af kärlek, ödmjukhet och frid. Och hvilken
har bättre än han med sitt exempel visat, att kärleken, så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
