Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ett allsmäktigt väsende, är alldeles outtömlig i sin
konst att framställa hvarje sinnestillstånd, hvarje lifvets
belägenhet från en ljus och tröstande synpunkt. Till
hvil-ken ytterlighet som hellst lifvets bördor hade nedtryckt
sinnet, eller mörkret, uppstaplat förskräckliga bilder för
fantasin, var det icke möjligt för den olycklige att finna en
mera ömt deltagande vän, en mera vis rådgifvare, en
rikare innehafvare af ljus, tröst och frid än den erfarne
guds-tjenaren. Alldrig kunde man nedlägga sina bekymmer i
Ott huldare moderssköte, alldrig trycka sitt eget till ett
varmare hjerta. Och säkert har ingen gått från honom utan
någon reda i sina utsigter, någon lättnad i sin börda,
någon ny lifskraft för sitt tålamod. Vanligen blef han djupt
insamlad, tyst som grafven och uppmärksam, såsom en god
genius, under det den lidande utgjöt sin klagan; sedan
klarnade hans ansikte i ett mildt småleende. Bedröfvelsens
knUt var redan upplöst i hans inre; men hans djupa
vishet förstod, att för den klagande försiktigt reda den ena
tråden efter den andra, till dess upplösningen småningom
äfven för honom blef fattlig. Var ej annat råd att gifva,
så ägde han en underbar förmåga att bringa det sista
o-felbara botemedlet mot allt ondt, neml. tålamodet.
Mensk-ligft lifvet, sade han, är jemmernsoch eländets dal. Hvar
och en har sin börda. Låtom oss ej förspilla den, som
blifvit vår, utan förvandla vårt kors till ett helsosamt
re-ningsmedel. Den egna viljan måste gå i döden, om den
töfcerlåtna skall kunna lefva i Gud. Må vi derföre lida
med välsignelse på vägen till ljusets verld hellre än att
förtära vår lifstråd under en inbördes slitning af mörkrets
krafter. Då skall omsider vårt kors bana sig väg till
själens grund, att der bilda segerns korstecken, der kärleken
afskär vreden och lifvet uppblomstrar ur döden. Dessa
trogna råd voro ej några den sinliga känslans vanmäktiga
utgjutelser. De utgingo, af nåden helgjutne, från korsets
högskola, från ett genom lidandet renadt hjerta, invigde
genom den höga föreningen, med Andans kraft och
smör-jelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
