Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
re; hvad vi der åt de fattige låna i Herran om, mnestår
på en oändlig hög ränta. Och eå kunde ingen jordens träl
vara mera girig att hopa sitt mammon än clenne
gudstje-nare, att förvärfva sig eviga skatter. Hans förråd, ehuru
alltid ringa, var likväl outtömligt. Det liknade dessa
upplåtna dammar i en flod, der vattnet alltid bibehåller sig
på samma höjd, emedan floden beständigt ersätter, hvad
den afleder. Låtom oss ej, sade han, sörja för
morgondagen; Gud förser väl offret. Endast skjortan är vår
naturrätt, allt det öfriga tillhör vår arma nästa. Den del af
hufvudstaden, der han bodde, framställer i synnerhet under
vintertiden en bedröflig tafla af elände. O! huru ofta
haf-va vi i hans fridsamma boning sett nödens barn inträda,
skakande af köld, förtorkade af hunger: efter hjertlig
hels-ning af den kärleksfulle gamle följde genast en värmande
och vederqvickande dryck, sedan ett samtal af tröst och
frid och vexlande välsignelser, och sist vid afskedet en
o-bemärkt tilldelad gåfva. Dessa besök förnyades flere
gånger hvarje dag. Under mellanstunderne besvarades de i
armodets egna kojor och de allmänna försörjningshusen,
med kärlekens utdelning från h jer ta och hand; äfven
under vägen fick intet mötande elände lemnas ohulpet Vid
åsynen af hans vandring från den ena hyddan till den
andra, likasom hans välgörande i sin egen boning
igenkände man en öm fader, som i särskilta rum besöker sina
många kära barn. Gud ingaf honom stundom någon hemlig
känsla af en lidande, och denna kallelse var . för honom
ett högtidsbud, hvars trogna åtlydnad inga hinder af
verl-den kunde förmå honom att uppskjuta. Någon gång
märkte man i umgängets krets, att han aflägsnade sig oeh
efter en stund återkom, fall af glädje och frid att halva väl
uträttat sin Herres ärende. Hans vishet förstod likväl, att
äfven här lägga band på den frågandes tunga och att i
barmhertighetens verk, såsom i öfriga dygder, ef ens låta
den venstra handen veta, hvad den högra gjorde.
§ 21. .Så brinnande som hans kärlek, så ren var ock
hans ödmjukhet. Den profetiska anden vittnar om Christo:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
