Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen är så ödmjuk, som min tjenare, och han sjelf liksom
afspeglade sig i sina efterföljare, bjuder dem att se på
honom ; ty han var mild och ödmjuk af hjertat. ÄfVen i
denna hjertliga dygd efterföljde lärjungen sin höga Mästare.
Han böjde sig i stoftet för det, som verlden anser ringa
och föraktadt. Hvad hon förkastar, det gjorde han sigen
ära af att hopsamla och vårda. I denna inbördes motsats
står tidens och evighetens rangordning. * De eländes, de
fattiges, de värnlöses undergifnaste tjenare, var den käre
Collin vid alla tillfällen sorgfällig icke blott att visa dem
kärlekens omvårdnad, utan ock vördnadens
uppmärksamhet. Jag har behof, sade han, att umgås med de ringa och .
att tjena dem. Detta är en skola för ödmjukheten, deri
jag alldrig kan blifva tftlärd. Vår egen vilja är full af
högmod; om hon än hvarje stund kufvas, vill hon nästa stund
åter resa sig. Låtom oss arbeta på att blifva låge och
nedlåtande. I stoftet af vårt eget intet äro vi närmast Guds
barmhertighet. Nåden är såsom naturen kall på höjderna,
rik och fruktbärande i dalen. Den högt uppsatte står i
beständig fara att nedstörta; gatuläggaren åter kan icke falla,
ödmjukheten är såsom hafvets djup alltid stilla och lugn,
högmodet såsom dess yta, der stormen uppkastar den ena
störtsjön öfver den andra. All utmärkelse af loford var
för honom motbjudande, såsom ett gifr. Äfven när någon
af hans yngre vänner, i utgjutelsen af sin erkänsla,
prisade sig lycklig att hafva blifvit förd i hans bekantskap och
ägde detta säkra, erfarna stöd af fullkomlighetens väg, såg
och kände man, att han drog sig i sitt inre och der slöt
dörren till. Icke så, min-broder, sade han; jag är en svag
förare, en bräcklig rör&taf att stödja sig vid. Låtom oss
allvarligt och ödmjukt söka Christum: han är den, som kan
ledsaga oss. Jag är såsom en gammal stridsman, som
älskar att omtala för de yngre de faror han pröfvat, de
drabbningar, der han varit med i elden; men för räddningen,
biståndet och segern tillhör Gud allena äran. Vore det
något hos mig att prisa, är det Hans outsägliga nåd, som
hittills bevarat mig sjelf, såsom den ringaste bland mina brö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
