Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han om förmiddagen blifvit uppväckt och mot aftonen känt
på ett sensuelt sätt, jemte gäsning i sin kropp, andans
ingjutande m. m., och dessutom, i anledning deraf,
kullkastat hela sin förra lära om en oomvänd lärares förmåga,
att kunna rätteligen undervisa andra. I följe häraf
frågade nu prosten Lencquist: om en menniska, utan fruktan
för misstag, kan hålla hos sig sjelf och påstå för andra
sig vara omvänd, för det han undergått unicum actum
sen-sualem, den han känt i sin kropp, och om hon derigenom
kan få ljus, att dömma om andra, att de äro oomvände?
Mag. Utter svarade: jag underställer högv.
domkapitlets högtupplysta ompröfvande, om icke prosten Lencquist
med en så djupsinnig fråga söker fånga mig, på det jag
måtte fälla något förhastadt svar. Jag har aldrig påstått
det, att jag sjelf är en allmän regel åt alla menniskor.
Guds heliga Ord är och blir mitt rättesnöre. Att jag icke
påstår omvändelsen, ske unico actu, skall jag framdeles
söka ådagalägga, när jag i djupaste ödnyukhet kommer
att göra mitt slutliga andragande.
Dm 10 april s. år. Justerades protollet öfver
förhöret med sokneadjunkten magister Isaak Utter den 8 hujus.
Rector magnificus professoren Nääf saknade härvid sin
tanka vara nog tydligen upptagen. Och ehuruväl hr biskopen
erinrade nu såväl som den förra gången, att framdeles nog
skulle gifvas tillfälle för en hvar af herrar ledamöter, att
andraga, hvad de i en eller annan måtto hade att erinra
och fråga, så begärte likväl professoren Nääf, att nu få
förklara, hvad i protokollet för hans räkning allaredan var
influtet, och frågade alltså: hvad mag. Utter förstod med
sina rörelser i omvändelsen? Och sedan, om de ekstaser,
som mag. Utter sjelf i häradsrättens protokoll omnämnt,
äro ofelbara tecken till en menniskas omvändelse och Guds
andes inneboende nåd? Hr professorn anförde: min
mening är den, att sådana invärtes eller utvärtes rörelser icke
äro fullgiltiga bevis till Guds andas inneboende nåd. Här
gifves folk, som äro dels svagsinte dels plågade af för stark
imagination och fantasi, hvilka ock derföre kunna föregifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
