Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
kallade tvenne af sina följeslagare och tillsporde dem, hvad
gagn de för sin själafrid funnit af bönen, hvartill begge
enstämmigt svarade, att deras själatillstånd var
beklagansvärde sålänge de äflades med bönhållning, men att de känt
sig andligen fattige och kommit på rätta vägen, i afseende
å sina själars frälsning, så snart de afstannat med
bönhållningen. Och ehuru Ruotsalaiuiten för sin del tillade,
att saken måste förhålla sig såsom desse män af egen
erfarenhet och enfaldeligen intygade, lät Renquist, som hade
motsatt erfarenhet, icke öfvertyga sig hvarken genom
dessa personers försäkran eller genom de ställen ur
Frese-nii Rippikirja, som Ruotsalaiuiten viel samma tillfälle
uppläste. 1
Då nu både Ruotsalainen och Renquist predikade om
bättring och tro, voro de i hufvudsaken icke så långt
skilde från hvarandra, som de sjelfva trodde och påstodo. De
sökte hvardera komma till Christum, ehuru på olika
vägar. Emellertid blef spänningen dem emellan i samma
mån högre, som hvarderas anhang tillväxte på
landsorterna. Renquist var fästad på en ort och kunde således
endast genom sina skrifter verka på folket på andra orter.
Och för att befästa sina anhängare i läran om bönen,
utgaf han år ISsio Tutkinta rukouksen tarpeellisuudesta och
sedermera år 1844 ett försvar för sin lära under titel:
Wåä-rän opin kauhistus ja oikian opin puollustus,2 deri ban
alslö-jar alla Ruotsalàinens menskliga svagheter och förklarar,
att hans lära är föga luthersk, då ban icke allenast
förkastar bönen, särdeles den sora sker i hjertats ödmjukhet,
och derjemte andra gudaktighetsöfningar, utan oek aktar
ringa lefvernets förbättring och yrkar, att menniskan ej
kan förtrösta sig på Guds nåd och Christi förtjenst och
icke heller utan inre känningar och den Helige Andes inre
vittnesbörd och inre besegling (passi) med tron omfatta
Christi försoning.
1 Se: Wäärän opi» kauhistus p. 71.
» Pen andra upplagan, som utkom år 1854, iir här följd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
