Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’285
dana förhållanden icke heller undgå misstankar, att vara
en för kyrkan och staten farlig man. Och för att göra
honom mindre skadlig, flyttades han o förväntad t år 1840
från Pemar församling, der han då tjenstgjorde, till
fånghuspredikant i Uleåborg, af enahanda orsak, som man 14
år förut förvisat Renquist till Svartholms fästning. Om den
princip, att till själasörjare för missdådare ocb
brottslingar utse varma och nitiska predikanter, vore allmänt
iakttagen och följd, skulle den förtjena allt erkännande; men
när man icke för fångarnes skull, utan till straff för visadt
nit och drift i det heliga predikoembetet sätter en prest
till fängbuspredikant, under den förutsättning, att ban är
irrlärig, då är ett sådant förfarande ett missbruk af
em-betsmyudigbct.
Nu var Hedberg i norra Österbotten, dit
ruotsalainis-men några år förut hade inträngt och der densamma
vunnit många anhängare. Vi veta, att den religiösa
sinnesstämningen i Österbotten då för tiden hade olika
riktningar: några voro nemligen mera lagiska, (bland prester
voro E. Svahn och F. Östring rena Schartauianer), andra
å-ter mera evangeliska (se bland annat ofvan brefven mo 53
och 56 ocb nedan 11:0 6). Bland dessa var i synnerhet
en bonde Nokela invid Uleåborgs stad, med hvars
evangeliska åsigter Hedberg mycket väl öfverensstämde i sitt
hjerta. Denne man var jemväl en anhängare af
Ruotsalainen, hvilken hade vunnit lärjungar inom begge
nyssnämnde riktningar. Hedberg, som ej haft mycket tillfälle
att samtala med Ruotsalainen sjelf och som dessutom ännu
sjelf saknade evangelii ljus om nåden i Christo i dess fulla
klarhet, blef ej ense med sig sjelf, huru ban borde anse
Ruotsalainens lära: om den i grunden var lagisk eller
e-vangelisk. lian blott anade än det ena än det andra. Dock
fortfor ban att stå i beröring med den savolaxiska
pietismens förnämsta sakförare, bland hvilka ban räknade
många varma och deltagande vänner. Och uppriktiga vänners
deltagande och uppmuntran behöfde ban ock i sitt
dåvarande svåra liige, för att icke duka under för inre strider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
