Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När räven och björnen hade jordbruk. Folksaga - När Mickel hade otur. Gammal fabel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Våren därpå sade räven: »Nu tycker jag vi
skulle så råg, för det är bra att skifta om med
det man odlar.» Ja, så sådde de råg. När
hösten kom, sade björnen: »Nu vill jag ha det,
som är under jorden.»
»Det får du så gärna», sade räven. »Ja, du
ska till och med få nedre delen av det, som
är ovan jord. Jag ska bara ta själva de små
kornen i toppen.»
Det tyckte nu björnen var snällt och
beskedligt av räven När de sedan skulle dela, och
räven skulle få sina små korn, så måste ju
björnen hjälpa till med tröskningen. Han tog
en tung slaga, och räven hade en liten pinne.
Så att vem som tröskade det mesta, det kan
man ju förstå. Emellertid drog björnen hemåt
med både rötter och halm och sådor och tyckte,
att den gången hade han då fått riktigt mycket.
Men när han sen fick se det vita mjölet och
de kakor, som räven bakat därav, då tyckte
han nog, att han blivit lurad den gången också.
När Mickel hade otur.
Mickel räv låg i sin lya. Rävhonan och de
fem ungarna lågo omkring honom och gnällde:
»Kära far, gå ut och skaffa oss lite mat! Vi
är så hungriga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
