Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Mickel hade otur. Gammal fabel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så gav räven sig ut för att skaffa mat.
Uppe på ett tak satt tuppen.
»Kära herr Tupp», sade räven, »kan ni inte
ge mig ett par kycklingar? Ni har ju så många,
och jag är så hungrig.»
»Jo, det kan du visst få», sade tuppen. »Men
du får ta dem själv. Gå till kojan där, och
stick in huvudet genom det runda hålet! Där
innanför är de.»
Räven gick dit och stack in huvudet. Men
kojan var en hundkoja. Och bandhunden for
strax upp och bet Mickel i nosen.
Mickel flydde med stor fart.
En stund därefter kom han till en äng. Där
gick en gås med sina gässlingar.
»Kära gåsarrtor», sade räven, »kan ni inte ge
mig ett par av era ungar?»
»Jo, du kan visst få ett par», sade gåsamor,
»men jag vill först tvätta dem åt dig, så att
de är riktigt rena och fina.»
»Ja, det kunde ju vara bra», tyckte Mickel.
Så gav gåsen sig ner i ån med sina ungar.
Men när de väl voro ute i vattnet, ropade
gåsamor:
»Du får allt komma hit ut och ta dem,
Mickel, ifall du ska ha dem.»
Det visste ju Mickel, att inte kunde han få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
