Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Vårdagar - 45. Gamlamor fyller år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid tändningen. Vallhjonen göra lurar av näver och tuta i
dem »tu-lu, tu-lu».
Eken. Du gör både glädje och gagn, du vackra Björk,
det är visst och sant. Nu må Linden tala!
Linden. Om mig har det sjungits i otaliga visor.
Folket har älskat mig, och i många av dess sånger
handlar omkvädet om lindeträdet och dess löv. Älvorna dansa
gärna omkring mig, säga visorna. Men oftare än i skogen
ses jag i parker och trädgårdar. Vid alla gamla slott
finnas lindalléer, där mossan gror grön å svartnade,
jättehöga, stammar. När i juli månad linden blommar och
bina surra i min väldiga krona, då säga människorna,
att det är, som om man hörde sommarens egen sång.
Eken. Nu må Granen förtälja om sig själv!
Granen. Hela vintern står jag grön, jag liksom min
broder Tallen, och om vintern är det, som människorna
äro mest glada åt mig. Vid den stora, heliga fest de fira
mitt i mörkaste vintern, ställa de granar inne i sina rum
och pryda dem med ljus och med allsköns härlighet. Och
barnen dansa kring julgranen och fröjdas åt dess prakt.
Jag trives å berg och å mager mark, liksom tallen. Längst
upp i norr, där vintern räcker nästan hela året, där visa
sig granen och dvärgbjörken som de härdigaste av alla.
Eken. Nu må Rönnen tala!
Rönnen. Också om mig tala de forna sagorna, och
det sades förr, att den gård var fredad för olyckan, som
hade en rönn till vårdträd. Mycket stor blir jag aldrig,
men ett vackert träd har mången kallat mig. Min bark
är fin och slät, mina blad äro, när de nått sin fulla storlek,
delade i sjutton flikar, och var flik är i kanten tandad likt
en såg. Tidigt på sommaren slå mina vita blomklasar ut,
i augusti börja mina bär att rodna, och hela vintern
lysa de sedan i sin granna röda färg. De äro sura, mina
bär, men där är läkedomskraft i dem. Och de fåglar,
som stanna kvar över vintern, äro glada att ha dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
