Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Vårdagar - 45. Gamlamor fyller år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Talgoxar och domherrar sitta då uppe i min krona och
picka i sig av de röda bären.
Eken. Nu vänder jag mig till Oxeln, därför att han
är släkt med Rönnen.
Oxeln. Ja, jag är kusin till Rönnen. Men jag är
långt mera sällsynt än han i Sveriges skogar. Mina löv
äro mer luddiga, mer silvergrå, men ej pardelade som
rönnens. Mina bär äro icke så klart röda, men de äro
icke heller så sura. Om vintern, när de äro frusna, ätas
de icke blott av fåglar, utan också av människor. Större
än rönnen blir jag. Jag kan bli nästan så stor som du,
konung Ek.
Eken. Nu är det Alens tur.
Alen. Jag tycker om fotbad, jag växer invid kärr
och diken och bäckar, och när människorna på avstånd
se en rad alar, så säga de: »Där måtte ett vattendrag gå
fram.» Till pumpstockar och till pålar, som skola stå
under vatten, tar man gärna alvirke, ty det håller sig
länge, ruttnar ej så fort som annat trä. Mina blad äro
mörka och glänsande, mina små kottar sitta på till nästa
vår, och min ved är rödaktig.
Eken. Nu må du tala, broder Asp!
Aspen. Alltid darra mina runda löv, och många äro
de sägner, som människorna därom förtälja. Men den, som
noga betraktar deras långa stjälkar och ser, huru de äro
vridna, förstår, varför mina löv ha så svårt för att vara
stilla. Av min ved gör man tändstickor, mina löv torkar
man och förvarar till vinterföda åt får, kaniner och
hästar. Jag är den svåraste av alla till att utrota. Jag
är lik den drake, om vilken sagan talar: »Hugg av ett
av dess huvud, strax växa där upp sju andra.» Om någon
hugger ned en asp, snart växa där upp från dess rötter
väl sjuttio gånger sju små asptelningar.
Eken. Nu, syster Lönn, må du tala!
Lönnen. Av mina blad fläta barnen korgar, i vilka
de frambära blommor eller bär till mor på hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
