Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Vårdagar - 45. Gamlamor fyller år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namnsdag. Om våren bär jag doftande gyllene hängen, men
mången säger, att jag är allra skönast om hösten, då frosten
bitit mina löv, så att de skimra kopparröda eller guldgula.
Och när de stilla, ljudlöst falla till marken, mina löv,
då säga människorna ett tyst och vemodigt farväl till
sommaren, som skänkt dem så mycken fägring.
Eken. Nu, broder Poppel, må du förtälja om något
av ditt liv!
Poppeln. Sent spricka de ut, mina små löv, men
jag är inte som asken, vilken också tidigt fäller dem. Nej,
ända in på sena hösten behåller jag dem, ännu mot
novemberstormen slåss jag för dem. Smärt och rak växer jag
alltid, jag trycker mina grenar tätt intill mig. Ingen växer
så fort som jag. När jag är trettio år, är jag så hög
som det högsta hus. Människorna plantera mig gärna
vid sina slott och gårdar. Men vi ha blivit sjukliga på
senare tider, vi popplar. Det är många av oss som dö
tidigt.
Eken. Eftersom Poppeln nyss nämnde dig, broder
Ask, ber jag dig att nu tala!
Asken. Poppeln har rätt: jag är sen till att veckla
ut mina löv, snar till att fälla dem. Dock har jag alltid
räknats som ett ädelt träd, och när de gamla nordborna
i sina sagor talade om ett träd, som överskyggde all
världen, sade de, att detta träd var en ask. Mina blad ha
prisats för sin skönhet, och de äro ävenledes goda att
nyttja mot frossa. Min bark kan användas till garvning
av skinn och även till svartfärgning. Min ved är lika hård
som din, konung Ek, och mera spänstig och smidig. De,
som bygga skepp, de, som förfärdiga vagnar, de, som
göra bågar och spjut, ha i alla tider varit glada, om de
haft tillgång på askvirke.
Eken. Nu, syster Alm, säg oss, vad du har att säga!
Almen. Även om vintern, då jag står kal, kan man
känna igen mig därpå, att mina kvistar ligga vågrätt
och ha knoppar åt ömse håll. Mina blad äro sträva och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
