Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ett gammalt nybygge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämda agenten och undertecknad till kyrkan i en
grannförsamling djupare in i svenskbygden.
Fort går det och illa går det. Vägen är full af djupa
grubbor. Här och der står en stubbe, som man ej gjort
sig besvär att bryta upp. Broar med plankor, löst lagda
på stockar, leda öfver bäckarna. Knak! Det var en
gemen grop! Knak! en gång till. Nu sprang en fjeder
under agentens, krögarens och tidningsskrifvarens förenade
vigt. Nu blir det att köra försigtigt; men det blir också
tid att lugnare se sig omkring.
Vägen går här icke i en oändlig rak linie som den
gör på präriernas otaliga fyrkantiga schackrutor. Här
slingrar den sig fram genom »urskogen», der ekar, almar,
lönnar äro så omspunna af »vildt vin» och olika slags
buskar och klängväxter, att det tyckes omöjligt att tränga
dit in. Att den seniga armen icke förlamades och yxans bett
icke för alltid förslöades, innan »settlaren» genomkämpat
de första årens möda! Ty från sådan mark är det som
nybyggaren i dessa trakter måste röfva hvetefälten, hvilka
skymta här och der med en liten koja i bakgrunden.
Nu bär det förbi ett moras, der träskluften slår emot
och man inbillar sig att frossa och feber lura på rof. Så
åter igen in i skogen, den ödsliga skogen. Det är dystert
der inne. Sjelfva vägen är svart som sot af den fuktiga
myllan. Den är så olik våra landsvägar, hvita som
nyskurade stugugolf. Den gröna löfväggen är mörk och
ogenomtränglig, här och der får den en lifligare färg af
en sumacbuskes blodröda blomklasar, af ett gult skinande
kungsljus, eller en grupp af brandgula fläckiga liljor,
»tigerliljor», som de kallas ...
Ändtligen äro vi ute i ljusare bygder. Vi fara förbi
den ena åkern efter den andra, det ena trefna
löfomkransade farmhuset efter det andra. Gröna fönsterluckor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
