Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
täcka bergsslattningarne, der fäbodarne blifvit uppförda,
rör sig det husliga ~lifvet i ungefär samma form, som
det haft i bygden, och betesmarken, nyss försänkt i
ödslig tystnad, genljuder af vallhjonens rop och hornlåtar.
Der den unge, så som dessa vallhjon, under en
längre« tidsföljd, hela dagarne igenom, blir lemnad allena,
måste hos honom nödvändigt utveckla sig en större
både fysisk och moralisk kraft* Utan andra menniskors
bistånd får han här tidigt dära sig, att, i förtröstan på
sin Gud, söka hjelpa sig sjelf, — en lärdom, den
städernas förvekligade slägte oftast alltför sent och
dyrköpt lår tillegna sig.
Men om den unga viljan här också vinner den
spänstighet, att den ej fruktar de fysiska hindren, så
har deremot inbillningskraften nu ett friare spelrum, än
den i det stora verldshvimlet vanligen eger, och de
mångfaldiga traditioner, dem en dunkel tids vidskepelse
gifvit i arf åt yngre slägten, framstå här så lifligt, att
de för barnet ofta synas biifva till verklighet. Det är
sålunda vallhjonet, som företrädesvis hör och ser
skogens många andeväsenden, ja! till och med af dem blir
öfverrumplad och bortförd på ett sätt, som det
sedermera ej sjelf mäktar förklara. Än går barnet då vilse
i skogen, återfinner ej rätta leden, men upptäcker i
stället en grann byggning eller herregård ute i
vildmarken och blir, efter den händelsen, oftast mer
»vetande» än förut; än blir det af ett grannt fruntimmer
buret långt bort ifrån hjorden och hålles så flera
dagar från de sina.
Hvad är också i sjelfva verket naturligare än att
den, som är skild från menniskors gemenskap, tycker
sig stå närmare osynliga, mäktigare väsenden? — Den,
som står närmast naturens hjerta, må det väl ej
förmenas, att tro sig lättare förnimma detta hjertas slag*)!
*) Det må i sammanhang härmed nämnas, att alla de
traditionela fördomar, hvilka i den allmänna skildringen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
