Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•
Fäbodlifvcts enformighet afbrytes blott en och
annan gSng af en vandring till bygden, dä man turvis
besöker kyrkan; men nägot allmännare uppbrott dit
förekommer (or$t längt fram i Juli månad» då
boskapen vanligen för någon tid fär begagna sig af bygdens
betesmarker, till dess gräset finyo hunnit växa till uppe
i skogen.
Denna Törsta hemvandring under sommaren är,
särdeles för ungdomen, en af årets gladaste högtider;
ty dagen, »då fat köm’ (kommer) hem» firas i Floda
på ett egendomligt sätt med den, åtminstone inom
Dalarne, så beryktade »dansen på bron».
På söndags eftermiddag församlas nemligen då hela
bygdens ungdom pä och ikring den så kallade
»Nors-bron», belägen några hundra steg vester om kyrkan, der
landsvägen går öfver »Noret», — detta lilla vattendrag,
genom hvilket storelfven står i förbindelse med sjöarne
Närsen och Floen. De unga kullorna äro då försedda
med stora blomsterqvastar, till utdelning bland
drän-garne, och den utaf dessa, som nu får en bukett
till skänks, måste med gifverskan dansa sju dansar
på bron.
Vesterdalarne blifvit tillaggde dess folk, lefva äfven i friskt
minne hos Flodaboen. Han tror, sålunda han, likasom de
andra, på både »Forskarlen» och »Råanden» och på troll
och trolldom af alla slag.
Som exempel på sistnämnde förhållande, må blott
nämnas en sed vid påsktiden. Man har då intill sednare åren
under sjelfva påsknatten brukat gå upp i kyrktornet, för att
få se, hvilka af ortens qvinnor voro trollpackor, och till och
med äkta män hafva i sådant afseende sökt vinna
upplysning om sina egna hustrur.
En egen uppfattning af trollpackornas utseende är den,
att de helst visa sig i skathamn, hvårföre skatorna också
här i allmänhet äro högst förhatliga djur. När dessa
således skratta lifligare än vanligt, hör man Flodaboen gerna
säga: »dä’ va’ sjölfva dö’ hva’ skattur! — Nu köm någen,
som har skatlulag» (otrefligt, pratsamt sätt).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
