Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen, som är dogmatisk - Första huvudstycket. En invecklad metafysisk knut, som man efter behag kan lösa upp eller hugga av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
stanser). Ävenledes skulle en sådan immateriell
substans icke behöva kallas utsträckt, lika litet som
materiens enheter äro det; ty endast det är
utsträckt, som, isolerat från allt annat och
existerande blott i och för sig självt, intager ett rum;
de substanser åter, som äro materiens element,
intaga ett rum blott i andra genom sin yttre
verkan, men däremot hava de icke något rum i och
för sig, när icke några andra ting tänkas i
förbindelse med dem, emedan det icke heller hos dem
själva finnes något utanför vartannat befintligt.
Detta gäller om de kroppsliga elementen. Detsamma
bör också gälla om andliga naturer. Utsträckningens
gränser bestämma formen. Hos dessa skulle alltså
icke kunna tänkas någon form. Dessa äro de
svårbegripliga grunderna till den förmodade möjligheten
av immateriella väsen i världsalltet. Den som äger
lättare medel, som kunna föra till denna insikt, han
må icke neka att meddela dem åt den vetgirige,
för vilkens ögon under undersökningens gång ofta
alper hava rest sig, där andra framför sig se en
jämn och bekväm stig, som de vandra eller tro sig
vandra.
Antag nu, att man hade bevisat, att människans
själ är en ande (ehuru, såsom det framgår av det
föregående, ett sådant bevis ännu icke blivit
presterat), så skulle nästa fråga, som man kunde göra,
bliva ungefär denna: Var är denna mänskliga själs
plats i kropparnas värld? Jag skulle svara: Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
