Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen, vilken är historisk - Tredje huvudstycket. Praktisk slutsats ur hela avhandlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
―
ligga utanför den mänskliga sfären, förvisas till
fåfängans bord. Då blir även metafysiken det, som
den ännu är tämligen långt avlägsen ifrån och som
man minst av allt skulle tro om den, nämligen
vishetens ledsagarinna. Ty så länge man menar sig
hava en möjlighet kvar att nå till så avlägsna insikter,
så ropar den visa enfalden förgäves, att sådana
stora strävanden äro umbärliga. Det välbehag, som
följer med utvidgningen av vår kunskap, kan mycket
lätt få skenet av pliktenlighet över sig och betraktar
då denna medvetna och överlagda förnöjsamhet som en
dum enfald, som vill sätta sig emot förädlandet
av vår natur. Frågorna om den andliga naturen, om
friheten och förutbestämmelsen, om det kommande
tillståndet o. dyl. sätta till en början alla förståndets
krafter i rörelse och draga genom sin förträfflighet
människan in i spekulationens ävlan, vilken utan
urskillning grubblar och bestämmer, lärer och
vederlägger, såsom skenkunskapen städse gör. När denna
forskning emellertid mynnar ut i en filosofi, som
bedömer sitt eget förfaringssätt och som icke endast
känner till föremålen utan även deras förhållande
till människans förstånd, så draga sig gränserna
närmare tillsammans och gränsstenar utläggas, som
aldrig tillåta forskningen att överskrida sitt speciella
område. Vi hava behövt något litet filosofi för att
lära känna de svårigheter, som omgiva ett begrepp,
vilket man vanligtvis behandlar alltför bekvämt och
alldagligt. Något mera filosofi avlägsnar ännu mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
