Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 5. Påfvedömet - I. Lagen för den katolska hierarkins bildande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
republik, som i spetsen för sig har ett slags senat, hvars
biskopar, alla under samma titel, äro patres conscripti.
Historien börjar således om, och man återser i religionen
hvad man redan sett i politiken, då Roms patriciska
republik lämnade plats åt cæsarernas monarki.
I denna mångfald af sins emellan lika biskopar
vidmakthölls den yttre enheten genom andens, trons och
känslans enhet, alldeles som i de katolska kyrkornas gamla
presbyterat. Men katolicismen har aldrig nöjt sig med
denna moraliska, andliga och osynliga enhet. Den religiösa
enheten måste öfverföras på och förverkligas i den
kyrkliga förvaltningens enhet, i medlemmarnes legala
underordnande under ett synligt öfverhufvud, som fått i
uppdrag att gifva hela kåren dess impuls och riktning. Samma
lag, som frambragte lokalbiskopen i församlingarna på
Ignatii tid, måste frambringa den universella biskopen i
den ekumeniska kyrkan. Om den förra utgått ur
presby-ternas led, hvilka han från början tillhörde, för att
sammanfatta presbyteratet och bli se?iiorernas senior, utgick
den senare ur biskoparnes kropp för att bli biskoparnes
biskop, sammanfatta episkopatet i en enda person och i
sig innehålla hela katolicitetens själ.
Denna andra evolution, som fullbordade den katolska
hierarkins system, blef oändligt mycket längre och
stormigare, därför att de konsekvenser, den medförde, voro
mera motsatta kristendomens oförfalskade anda och mera
hotande för de modärna samhällenas lif och de borgerliga
myndigheternas oberoende. Men logiken hos det katolska
begreppet om kyrkans enhet, upplysningens fortgående
sjunkande och energins aftagande i samvetena, den
kata-klysm, som i Västerlandet föranleddes af barbarernas
infall, den feodala världens nya organisation, de romerska
biskoparnes diplomati, som framhärdar genom
århundradena och i hvarje belägenhet fullföljer samma mål, den
medverkan den fann ömsevis i furstarnes ärelystnad och
i folkens resningar, allt har sedan tolf sekler tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
