Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 2. Bibelns ofelbarhet - I. Inspirationsidéns ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
karlar och spåmän, orakel och sibyllor, profeter, lagstiftare,
präster, vise, hvilka gå och gälla för att vara berörda af
en gudomlig fläkt. Allt ovanligt, som tedde sig i en
människas handlingar, tankar eller ord, lika väl yttringarna
af en hemlighetsfull sjukdom som af ett ovanligt snille,
var tecken till en guds närvaro. Alla gamla lagstiftningar,
Orientens alla högre religioner hvila på heliga böcker,
hvilka betraktas såsom alster af den gudomliga inspirationen.
Företeelsens former och de föreställningar, man gör
sig om densamma, äro desamma i Israel som hos alla
andra folk. Men hos det israelitiska folket har den
religiösa inspirationen, som utgått från en så låg ståndpunkt,
gått oändligt mycket högre och gifvit frukter af mera
utsökt art och rikare mognad. Jämte de simpla och sjukliga
yttringarna af passiv inspiration utvecklar sig ett annat
slags inspiration, som, långt ifrån att nedtrycka
människans själslif, drifver detta, såsom hos profeterna, till
största djup och styrka. Denna profetiska inspiration
medför emellertid alldeles icke ofelbarhet. Gud
förordnar stundom, att vissa uppenbarelser nedskrifvas; men
hvad denna nedskrifning och afifattning angår, är det aldrig
fråga om ett särskildt gudomligt bistånd. Först senare,
då profeternas religiösa snille slocknat och det stora
litterära skedet nått sitt slut, hyste man en religiös vördnad
för de heliga böckernas bokstaf, och då bildade sig också
hos judarne, af glömska och bristande insikt i hvad den
profetiska inspirationen varit, den tron, att hela den
hebreiska texten och, hos hellenisterna, de LXX:s
uttolkning vore Guds eget verk, dikteradt af hans ande. Skolans
dogmatik skulle ersätta den första tidens poesi. Den
platonska läran om hänförelsen och det gudomliga
vansinnet har bildat öfvergången från den ena till den andra.
Filon tillämpar utan betänkande denna lära på det
profetiska tillståndet. Det mänskliga medvetandet försvinner,
då gudsmedvetandet uppdyker. Filon lyckönskar sig till
att själf ha haft dylika ögonblick af gudomlig hänförelse!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
