Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 1. Öfvergången från auktoritetsreligionerna till andens religion. Förberedande dialog - II. Det historiska vittnesbördet och kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3§7
ha om dem. Må vi för den skull icke hysa fruktan för
att kritiken låter historien försvinna; den har nämligen
intet annat mål, ingen annan makt, än att låta oss med
större säkerhet och noggrannhet rätt känna historien.
Kritikens rent negativa begrepp är en meningslöshet, då man
betraktar det kritiska arbetet i sin helhet och icke en
särskild detalj. I verkligheten lämnar hon aldrig själen
sysslolös eller det förflutna tomt; på sin höjd ersätter hon
en idé om det förflutna med en annan idé, som hon tror
vara riktigare. Visserligen bedrager hon sig ofta; men
just i kraft af det mål, mot hvilket hon sträfvar, drager
hon nytta af sina misstag och vänder sina vederlagda
hypoteser till sanningens gagn. Dess långa arbeten leda
till slut alltid till en säker vinst. Det tröga motstånd,
som den historiska verkligheten sätter mot dess fantasier
och provisoriska konstruktioner, varskor henne om att hon
icke sett allt, utan måste börja om sitt verk. Må man
för den skull icke taga sig anledning till att döma henne
till skepticism. I textförbättringen, i dokumentens relativa
kronologi, i den historiska och grammatikaliska förklaringen
af dittills oförstådda eller illa tolkade ställen föreligga
resultat, som obestridligen säkert förvärfvats.
Därigenom att kritiken låter en legend framstå såsom
sådan, därigenom att hon förstör en fördom och
ådagalägger osäkerheten hos det som i själfva verket är osäkert,
d. v. s. tillåter oss fastställa hvar vårt vetande slutar och
vår okunnighet börjar, undervisar hon oss alltjämt och
tjänar på ett verksamt sätt den positiva historiens sak.
Ar det icke sant, att vi, tack vare henne, känna
Greklands och Roms, Egyptens och Indiens, Islams och
buddhis-mens, det gamla Kaldéens och vår egen medeltids historia
bättre än vi gjorde detta i sjuttonde och adertonde
århundradet? Jag tvekar likaledes icke säga, att vi om
israelitiska folkets historia, Jesu lefnad och det apostoliska
århundradet ha en långt mera positiv historia än den
kyrkofäderna och reformatorerna hade. Med ett ord, Gud har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
