Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 5. Den vetenskapliga teologin, dess innehåll och metod - V. Teologins innehåll, funktion och metod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
491
äga sina första rötter i själfva fromheten, lär oss i dem
åtskilja den känsla, som inspirerat dem, och de
intellektuella element, af hvilka de bildat sig. Historien
rättfärdigar och förkastar samtidigt dogmerna. Hon rättfärdigar
den form, hvilken de antagit i det förflutna till följd af
den historiska nödvändighet, i hvilken religionen befunnit
sig att afpassa sig efter de tider och omständigheter, hon
genomlefver. Men tider och omständigheter förändras;
troslärans intellektuella element åldras från den ena tiden
till den andra; de behöfva förnyas, och sanningen är,
att, trots den religiösa konservatismens mest hårdnackade
motstånd, förnya de sig också oupphörligen. Dogmerna
kritiseras sålunda på samma gång som de rättfärdigas. Då
teologin följer deras förvandlingar i historien, tvingar hon
dem att afkläda sig de för själfva religionen främmande
elementen äfvensom de begrepp och föreställningar, som
förr visserligen voro lefvande, men numer blifvit föråldrade.
Historien är de mänskliga idéernas såll, som är i ständig
rörelse, eller, om man tillåter oss en annan jämförelse, en
flod, hvars vatten oupphörligt filtreras genom på hvarandra
följande sandlager, i ett följande afbördar sig den gyttja,
det upptagit i ett föregående, och sålunda långsamt
erhåller en allt större klarhet och genomskinlighet.
Men denna kritiska historia af dogmen är för teologin
endast ett företal. Af hvad som varit vill den låta framgå
hvad som bör vara. I tron, i den innerliga fromhet, af
hvilken hon har sitt upphof, hämtar teologin också ett ideal,
som hon har till uppgift att fullfölja utan att någonsin
tröttas. Reformatorisk till sitt väsen, kommer hon det
religiösa medvetandet till hjälp i de kriser, som detta
senare genomgår. Det är henne icke nog, att hon
konstaterar fallfärdigheten hos religionens gamla former; hon
arbetar på att skapa nya och sätta Kristi evangelium i
en mera omedelbar beröring med människans och det
modärna samhällets medvetande, och lagar, att det bättre
förstås för att underlätta dess mottagande. Hon blir så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
