Anekdoter för både historiens och skämtets vänner / 13 (1851) Author: Magnus Jacob Crusenstolpe Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. - 14. - 15.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nolckens. De reste sig naturligtvis genast upp för
att sluta, men Gustaf befallte dem fortsätta. Han
tog plats stående bakom Nolcken, hvilken började
svettas, få otur, bli tankspridd och spela illa. För
att ännu mer reta honom, anmärkte och klandrade
Kungen hvarje felsteg Nolcken begick i spelet. Nu
sjöd hans galla öfver och, ur stånd att längre styra
sin harm, rusade han upp från spelbordet och yttrade
häftigt till monarken: ”Ers Maj:t är, ta’ mig
tusande djeflar ej gjord att stå bakom stolar!”

Gustaf svängde sig på klacken, klappade
händerna och skrattade af full hals.

14.

15.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>