Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anm. 76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Anm. 76.*
92: 20. Så ock hvarje lära, att Gud vore dess [det
ondas] grund.
Att Gud är det ondas grund, skulle kunna betyda:
l:o Gud frambringar det onda de onda handlingarna.
— Den, som frambringar de onda handlingarna, är
den, som i hvarje fall gör det valet, som är ondt:
det gör aldrig Gud.
2:o Gud är vilkor för det onda. Detta är sant, men
betyder endast, att om Gud ej funnes, sä funnes ej
heller nägot ondt, hvilket är sjelfklart och väl af
ingen bestridt.
3:o Det onda är ett vilkor för Gud (— för att han i alla
stycken skall vara just sädan han är). Detta är
tvistepunkten. För min del tror jag, att till det, som
Gud verkligen är, hör äfven det, att han vet af det
onda: detta kunde han icke göra, om ej det onda
funnes. En annan sak är, att om jag först tänker
bort det onda och allt hvad jag inser dermed
sammanhänga, och sedan tänker mig Gud, sä ligger i
det så för mig uppkommande abstrakta begreppet om
Gud ingenting, som för min tanke får det onda till
vilkor På det sättet kan jag bortabstrahera
nödvändigheten af hvad som helst. — Guds godhet hotas
genom mitt antagande icke. God är en varelse
endast i hvad han sjelf medvetet och otvunget gör,
icke i hvad andra göra; och hvad Gud gör i
afse-ende på det ondas realitet, är ingenting annat, än
att han frambringar det, som utgör det ondas vilkor,
t. ex. förnuftiga, ändliga varelser med fri vilja. Detta
är detsamma som att Gud är en grund till det
ondas möjlighet, hvilket opponenten sjelf (sid. 98)
med-gifver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
