Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya undervisningen i geografi, vilken av föreståndarinnan själv
mästerligt utfördes och som tilltalade folk, därför att de insågo,
huru den bidrog att rycka in det praktiska livet i skolan.
Dessa ständigt återkommande diskussioner, så väl i skolan
som på pedagogiska möten i mindre kretsar, de
missuppfattningar av våra åsikter, som därvid ständigt måste
vederläggas, allt detta ledde oss på våren 1883 till ett i högsta måtto
djärvt beslut. Aldrig hade överensstämmelsen i bådas
tankegång förefallit oss så underbar, rent av providentiell, som när
vi en fet-tisdag möttes och talade om för varandra, att var och
en för sig förföljts av en fix idé, och denna idé befanns vara
densamma — att grunda en tidskrift. Vi kände nämligen, att
det icke var ett enstaka uttalande vi ville göra, utan att vi så
småningom skulle från den nya synpunkt vi vunnit se nytt
ljus spridas över det ena området efter det andra. Vi kände oss
också säkra om att i detta arbete få stöd och villig hjälp. Det
intresse för reformer, som rådde bland många av lärarekåren,
särskilt bland representanterna för den redan delvis i
realistisk anda reformerade naturkunnighetsundervisningen, ingav
oss gott hopp.
För resten var denna tid en brytningstid inom den
pedagogiska världen. Ledan vid formalismen var ganska allmän,
många av "de stilla i landena" bland såväl lärare som
lärarinnor hade kommit till ungefär samma resultat som vi. Den
nu så starka reformrörelsen inom språkundervisningen var
från utlandet åtminstone på väg hit. Spencers beryktade bok
om "Uppfostran" blev just vid denna tid översatt till
svenska, folkskolan började röra på sig och framställa sina anspråk
att vara svenska folkets främsta och viktigaste läroverk.
Konjunkturerna voro alltså ganska gynnsamma, men hur
gynnsamma visste vi icke. Vi handlade blott på instinkt, drivna av
begäret att ständigt ha en möjlighet att uttala sig, när man
hade något att säga1.
1 Vårt hopp blev i längden ingalunda besviket. Att Verdandi i 8 år kunde
leva på gratisbidrag, torde utgöra ett gott vittnesbörd om 80-talets pedagogiska
intresse.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
