Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undervisningen i franska. Att franskan blivit huvudämne inom
flickskolan, beror dock icke blott därpå, att detta språk utgör
materialet för den grammatiska språkundervisningen, utan har
även sina historiska skäl.
Liksom latinet en gång var allena härskande i vetenskapens
och diplomatiens värld, så har, fast i en något senare tid,
franska språket fört spiran i salongerna och sällskapslivet. I
slutet av förra och början av detta sekel var ju förmågan att
uttrycka sig på franska ett nödvändigt inträdeskort till den
högre sällskapsvärlden, den var rent av ett kriterium på det
fina vettet och den goda tonen. Språkkunskapen var på den
tiden blott en talang, jämngod med konsten att brodera
smäktande herdar på vita sidenskärmar och att med graciöst
upplyftad kjol trippa fram i menuetten. I bildade familjer var
franskan under denna period även vardagsspråk — talangen
var allt för viktig för att icke ständigt uppövas — döttrarna
hälsade om morgnarna sin mor med ett: Comment vous
por-tez-vous, ma chère mère? Sedan denna ytliga beundran för
det franska språket och den franska smaken något svalnat, och
vårt svenska tungomål kommit till heders även inom
sällskapslivet, kvarstod det dock som en gammal tradition, att en bildad
kvinna nödvändigt måste kunna franska, att det var särskilt
denna kunskap, som skilde henne från vulgus profanum. Denna
föreställning var så inrotad, att man ända in på 30-talet kunde
få höra ett uttryck som: "hon kan språket", varmed menades,
att ifrågavarande person lärt franska och därigenom gått över
bildningens Rubicon.
Denna tradition blev upptagen och på sätt och vis godkänd
av upphovsmännen till den nyare flickskolan. Franskan, hette
det, skall fortfarande vara huvudämnet i de kvinnliga
läroverken, men målet med undervisningen däri skall vara ett
annat: icke längre den ytliga, värdelösa talangen, utan en verklig
formell bildning, byggd på ett grundligt grammatikalisk
studium.
Vem kan undgå att här se analogien med den långt tidigare
inträffade vändningen i latinundervisningen, då tvivlen på lati-
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
