Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så underligt, om de känna sig förtvivlade, då de nödgas att
ösa vin ur tomma kärl, då man begär, att de skola ur någon
mystisk, medfödd kunskapskälla hämta upp äkta
visdomspärlor? Undervisningen går systematiskt ut på att döda all
produktivitet, och dock begär man stundligen sådan av lärjungarna.
Om barnen däremot finge till uppgift att skriva om ett ämne,
som de grundligt kände till och som djupt intresserade dem,
skulle kriaskrivningen för alla sådana, som icke äro rent av
inskränkta, oförmögna av tankearbete, bliva snarare en glädje
än en pina. Vad skulle man säga om en författare, som först
av fåfänga eller förvärvsbegär bestämde sig för att skriva och
sedermera i hast skaffade sig de mest oundgängliga
kunskaperna för sitt arbete? Skulle man icke stämpla detta som
föraktlig humbug? Dock är det till sådant författarskap våra
skolor numera vanligen uppfostra sina elever.
Naturkunnigheten hör visserligen ej till den egentliga
humanistiska, men väl till den allmänna bildningen. Vad dess
nuvarande ställning i skolan angår, tro vi, att den allt för tidigt
införes såsom ett särskilt ämne och att den med fördel kunde
ganska länge utgöra en integrerande del i
geografiundervisningen. Först när barnet nått den utveckling, att det kan fatta
de viktigaste fysiologiska processerna, såsom matsmältningen,
respirationen och blodomloppet, är det moget för en verklig
undervisning i zoologi. Att denna borde mera omfatta djurets
levnadssätt, dess vanor, dess förhållande till andra djur än
de rent vetenskapliga kännetecknen, synes oss vara alldeles
klart. Det förefaller oss, som om undervisningen i
naturkunnighet allt för mycket lutade åt det vetenskapliga hållet, men
vad det beträffar att söka påvisa varje varelses egendomliga
plats i naturen, tyckes zoologien, att döma efter de nyaste
läroböckerna, hava tagit ett stort steg framåt. Men månne man
icke i betonande av naturligt sammanhang skulle kunna gå
ännu längre? Skulle icke botaniken och zoologien kunna sluta
sig närmare tillsamman och mera fullständiga varandra?
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
