Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärare. Ingen kan djupare än vi beklaga de missgrepp och
förvillelser, vartill den moderna realismen gör sig skyldig;
men ett står dock kvar såsom något gott och beståndande,
och det är dess strävan efter sanning och ärlighet samt den
fordran den ställer på varje konstnär och författare, att han
skall se världen med egna ögon och att han skall återgiva, vad
han sett, med verklighetens färger och ej med det
konventionellas konturteckningar.
De realistiska konstnärernas arbeten hava alltid den
egenskapen, att de göra ett djupt intryck på åskådaren eller
läsaren — vare sig nu detta är av ett plågsamt eller angenämt
slag. Och varför? — Utan tvivel därför, att de giva oss, vad
de själva sett och känt, och detta så, som de själva uppfattat
det. I samma mån en konstnär däremot tar sina ämnen
liksom ur andra hand, blir intrycket svagare och mattare.
Det konventionella har, såsom vi förut sökt påpeka,
vunnit stor terräng även inom undervisningen: man har vant sig
vid dessa uttryck, som man begagnar, icke därför, att de och
endast de giva en klar bild av det man vill framställa, utan
därför, att man brukar uttrycka den saken med det ordet.
Skulle nu icke undervisningen kunna följa konstens exempel
och gå tillbaka till naturen, även vad framställningen beträffar?
Och huru skulle väl detta kunna ske, om icke därigenom, att
läraren gjorde sig till en regel att antingen verkligen se
eller åtminstone alltid själv skaffa sig en verkligt levande bild
av det han vill framställa?
För att fortsätta jämförelsen mellan undervisningen och
konsten, skulle vi även vilja erinra om de moderna
konstnärernas, särskilt författarnas objektivitet. De giva aldrig
läsaren tydligt besked om vad som är gott eller ont; deias figurer
hava icke som på allegoriska målningar remsor i munnen
med upplysande inskrifter, såsom: "detta är jungfru Dygd",
"detta är fru Fromhet". Det är läsaren, som själv skall gallra
det goda från det onda i detta brokiga virrvarr, och — man
må hysa vilka tankar som helst om den nutida diktningen —
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
