Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
motiv och handlingssätt. Och jag går så långt, att jag säger: det
är väl, att vi icke kunna det. Tänk, om vi finge höra ett barn
med full insikt och övertygelse säga om en historisk person:
"han hade rätt från sin ståndpunkt, fastän vi med våra
grundsatser måste ogilla honom". Skulle vi icke tycka, att det barnet
vore hemskt brådmoget? Nej, man måste nog ganska länge
låta barnet stå kvar på de absoluta omdömenas ståndpunkt.
Den moderna historieundervisningen utvecklar sig
oemotståndligt i den riktningen, att den söker fördjupa det historiska
bildningsinnehållet, och även detta är ett av skälen, varför den
blir allt mer kulturhistorisk. Men just detta fördjupande gör,
att man icke kan läsa vilken historisk period som helst på
vilket stadium som helst, och att man allt mer kommer under
fund med att historien icke är något ämne för småbarn. Man
kan nog även få mindre barn att intressera sig för historien,
men strängt taget är den ett ungdomsämne. Jag tror det är
omöjligt att få barn under 12 år att riktigt förstå en
förgången tids kultur, så vida det icke är fråga om enkelt heroiska
perioder, sådana som t. ex. vikingatiden och större delen av
medeltiden. Naturligtvis kunna de alltid intressera sig för
historiska personers öden och äventyr, vilken tid dessa än må
tillhöra, men det blir då ungefär samma intresse som det,
med vilket de läsa en saga. I djupaste mening bildande och
uppfostrande verkar historien däremot på lärjungar i
övergångsåldern och de första ungdomsåren. Om
historieundervisningen någonsin kommer att reformeras i den riktning jag
här antytt, kommer det att bli en av de första åtgärderna att
skjuta upp historien, åtminstone den nya tidens, till så sena
åldersstadier som möjligt. Historien är, som sagt, icke någon
barnalära, men den har, såsom alla andra vetenskaper, sin
elementära inledningskurs, och den behöva vi icke författa,
utvecklingen har själv skrivit den — det är den historiska
sagan.
Folkskolan, som så tidigt måste lämna sina elever från sig,
är illa ställd i fråga om historieundervisningen. På
folkskolans stadium får man icke vänta stora resultat av historie-
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
