Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undervisningen såsom ett medel att utveckla fosterlandskärlek
och medborgaranda. Även av detta skäl är det tydligt, att
folkskolan icke är tillräcklig för folkets uppfostran utan måste
fortsättas av ungdomsskolor, ty vad är egentligen mera
nödvändigt att bibringa den stora massan av folkets ungdom än
medborgaranda och fosterlandskärlek?
Till sist ett exempel, som är mycket belysande för mindre
barns sätt att uppfatta historiens store män. I min skola
firades en gång på Gustaf II Adolfs dödsdag en fest till hans
minne. Vid festen voro så väl de små som de stora barnen
närvarande. En liten känslig flicka i någon av småklasserna
blev särdeles gripen av allt som föredrogs och berättades om
Gustaf Adolf och sade sedan med ett drömmande uttryck:
"jag tycker han var som Jesus". Var nu denna dyrkan
någonting att glädjas åt? Mången lärare skulle kanske ha tyckt
det, men på mig gjorde den ett pinsamt intryck, ty den vilade
på ett missförstånd, Gustaf Adolf var ju intet helgon; det
lärorika, det uppbyggliga och det fängslande hos honom är
hans utvecklingsgång, som visar, huru han allt mer lär sig
behärska sitt heta vasablod för att till sist bliva en av
historiens mest ideala karaktärer. Sådant kan en ung människa
förstå, men icke ett litet barn. På vår nuvarande ståndpunkt
är det, som om man icke riktigt hade samvete att framkalla
denna barnsliga beundran utan alla inskränkningar.
Lika litet som historien är en barnbok, är den en
exempelsamling till moraliska teorier. Men vad blir det då av
historiens mycket omtalade etiskt uppfostrande betydelse? Jo, den
står nog fast, fastare än någonsin. Skillnaden är endast den,
att man förr trodde, att historien var en lärobok i den
individuella personliga moralen. Det är den icke. Men den är en
lärobok i samfundsmoralen. Den lär på det bestämdaste, att
synden hämnar sig, men icke alltid kan den uppvisa, att
individernas synder hämna sig på individerna själva — det
lär oss vår personliga erfarenhet och vårt samvete —
däremot lär den, att samfundens synder hämna sig på
samfunden, så att om t. ex. de högre klasserna inom ett folk begå orätt-
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
