Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa ord kunna anses som ett program för den ideella
sidan av högskolans verksamhet. Mer fint och på samma gång
mer allmängiltigt och mera enkelt, nästan nyktert kunde icke
ett sådant program uppställas. I sådana lugna ord hade
Grundtvig nu lärt att uttrycka sitt gamla våldsamma begär att väcka
upp ur den andliga sömnen, att ingjuta "Aand" i ett försoffat,
materialistiskt släkte.
Men allt fortfarande gällde det först och främst "Aand,"
— detta ord, som i danskan fått en så mycket rikare och
fylligare betydelse än vårt "ande", och som vi endast ofullkomligt
återgiva med något av orden: lyftning, själfullhet, ädel
begåvning, idealitet. Grundtvig definierar det själv så här:
Aand er mer end Mande-Vid,
Den er Livskraft fra det høje,
Av den funkler Skjaldens Øje,
Med den flyver Skjaldens Ord.
Men anden meddelar sig genom det talade, levande ordet
och ej genom den döda bokstaven; det var, som vi veta, en
åsikt, vartill Grundtvigs egna livserfarenheter hade lett
honom, och läran om det levande ordet blev alltså en av
hörnstenarna i hans pedagogik. Han har på ett ställe, med
anledning av den aldrig glömde, för honom så betydelsefulle Henrik
Steffens, utvecklat orsakerna till den underbara verkan av det
hänförda ordet: "At der virkelig er noget til, man ikke blot
for Spas, men for ramme Alvor, maa kalde Begejstring, ja
at der i Menneske-Barmen kan slumre en højere Livs-Kraft,
som, naar den bryder ud i en tilsvarende Ordstrøm, og vi ikke
haardnakket stopper vort Øre, henriver os med sig, til den
standser, — derom blev jeg levende overbevist; og denne
højere Veltalenhed, dette vingede Ord, der, i det mindste saa
længe det varer, saa længe det lyder, svæver som en mægtig
Aand over vore Isser, troner som en Konge midt ibland sine
Fjender, det lærte jeg at kjende og beundre, at elske og ønske
mig, og dermed var jeg omvendt til Tro paa Livs-Kraften i
det usynlige, paa Aand og Aands-Verden, som noget aldeles
virkeligt, og som en langt højere og kraftigere Virkelighed
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
