Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och oro. Men det gives undantag också från denna regel. Det
kan uppkomma en nationell rörelse så mäktig, att den i ett
slag griper hela folket, alla dess klasser och åldrar. En sådan
rörelse tränger in i skolan, antingen lärarna vilja det eller ej.
Visserligen bör skolan vara den stilla viken, som ligger i lä
för bränningarnas raseri, men blir det en gång springflod ute
i havet, då kan ingen mänsklig makt hindra att också inne i
viken böljorna stiga. Och om man kunde, borde man
knappast vilja hindra det. Ty vad kan vara en bättre invigning
för livets allvar än att en gång som barn ha fått stå i ledet
med sitt folk, känna med det, offra med det!
Låt oss nu lämna stridsfrågorna åsido och fatta problemet
om lärareinflytandet från en allmännare sida. Då frågas: kan
objektiviteten fordra, att en lärare, som har en bestämd
livsåskådning, aldrig ger den uttryck inför lärjungarna? Ja, han
bör icke göra det dagligdags, den får inte sticka fram var
timme. Detta också därför, att ingenting är mer pinande för
unga människor, än när de känna sig vara utsatta för
omvändelseförsök. Men det gives ju alltid många tillfällen i
skollivet, då stämningen lyfter sig över det vardagliga och de unga
sinnena äro särskilt mottagliga för ett allvarsord. I ett
sådant ögonblick kan det vara alldeles i sin ordning, att läraren
ger dem något av det bästa han har, av den tro eller den
övertygelse, som har hjälpt honom själv att leva och arbeta. Han
bör ge dem det bästa men icke allt: icke den sida av sin
livsuppfattning, som vänder en polemisk udd mot andra
åskådningar, och ingenting av det som i hans egen själ ännu är
gungande, jäsande och oklart. Det är hjälp han skall ge och
icke oro; ungdomen har nog av kamp och oro oss förutan.
Djupt personlig är en uppfostrare i sådana ögonblick, dock
icke personlig på samma sätt, som man är det i ett samtal
med en intim vän; här är mer självbehärskning, en mer
dämpad ton, mer som hålles tillbaka.
Jag har nu sökt visa, att en relativt tendensfri undervisning
och uppfostran — relativt, ty längre kunna vi ej komma i detta
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
