Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sanningar i falsk belysning eller avigsidorna av sanningar.
Ordet om tråkigheten och halmtröskningen är en sådan
sanningens avigsida. Det är icke, som det föreger sig att vara,
en karaktäristik av lärarekallet, men det är en riktig antydan
om det som utgör den mest överhängande faran för läraren.
Ty i själva verket är det den viktigaste sidan av vården om
lärarepersonligheten att hindra den från att stelna i schablon
och vana.
Detta är för övrigt en fara, som hotar alla andliga arbetare.
I de mera mekaniska yrkena kan man aldrig få nog av
handgrepp och teknik, där är det bättre, ju mindre det kräves av
själsarbete, och ju mer automatiskt det hela går. Men det
andliga arbetet, prästens, lärarens, konstnärens, går mot ett hemskt
förfall, om det skötes med ett minimum av själ och ett
maximum av handgrepp. Läraren måste besinna, att innehållet
aldrig får upphöra att i hans egna tankar vara innehåll. Men
det sker blott alltför lätt, när man ofta behandlar samma
innehåll. Det som till sin natur är ande, kommer då att verka som
form och skal. De flesta av oss ha nog klart för sig, att
prästen i sitt kall är utsatt för stor fara att profanera de heliga
tingen, just därigenom att han så ofta får förmedla dem till
andra. Mera sällan tänker man kanske på att också läraren,
som förmedlar den mänskliga utvecklingens resultat, är satt
att handhava heliga ting och att han profanerar dem, när han
utan vördnad och utan kärlek låter dem gå ur hand i hand.
Det nödtvungna upprepandet kan lätt framkalla
schablonmässighet — däri ligger den stora faran. Men redan i själva
sitt arbete kan läraren finna många medel till förnyelse. Ett
av de viktigaste är, att han alltid håller sitt rent mänskliga
intresse för de unga varmt och friskt, så att han i var ny
uppsättning av lärjungar ser en ny uppgift och en ny upplevelse.
En ny klass, det betyder en ny människovår! Och det
förhåller sig med människovåren som med våren i skog och mark,
att hur ofta vi än ta emot den, alltid är den lika frisk, alltid
bjuder den oss en outtömlig rikedom på intryck. Ingenting
är ett mera osvikligt kännetecken på en lärare med kallelse,
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
