Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En lärare, som tar sitt ämne precis lika år efter år, ja till och
med endast två år å rad, fruktar jag är tämligen nära
stelnings-punkten.
För bevarandet av personlighetens friskhet är det också
viktigt, att läraren icke är för starkt specialiserad. Naturligtvis
bör han ha sina huvudämnen, men det medför en stor risk för
läraredugligheten att koncentrera sig på ett enda fack, samla
sig allt mer och mer detaljkunskap i detta och — naturligtvis
— höja fordringarna på lärjungarna. Med de ensidiga
specialisterna går det gärna så, att deras ämne växer för dem i
betydelse år efter år, under det att alla andra ämnen i samma
mån sjunka i värde. De mista sinnet för proportionerna och
ofta även för det mänskliga hos lärjungarna. Specialisterna
frestas nämligen att bedöma dessa endast efter deras kunskaper
i det speciella ämnet. Dessutom är det ju alltid främjande för
harmonien att ha mer än en sträng på sin lyra. Jag tror också,
att det skulle vara ett gott medel för friskhetens bevarande, om
lärare och lärarinnor inte hade alltför fastspikad tjänstgöring,
utan ibland finge byta ut ett ämne mot ett annat eller
undervisa på olika stadier. Så skulle det till exempel för en
lärarinna kunna vara ett förnyelsens bad att ett år få läsa med de
små och fröjdas åt deras barnsliga omedelbarhet; för en annan
åter kunde det vara en rekreation att få undervisa på ett högre
stadium, där man icke behöver tänka så mycket på disciplin
och ordningsdetaljer. Vid tanken på hur påfrestande det ändå
är för spänstigheten att ett helt arbetsliv igenom år efter år
oavbrutet ägna sig åt samma slag av verksamhet, skulle jag
vilja förorda en ännu kraftigare omväxling. Jag tycker det
vore ett önskemål, att varje lärare och lärarinna någon gång
eller ett par gånger i sitt liv finge ett helt år alldeles ledigt
— märk väl utan att vara sjuk! Det året kunde då ägnas åt
något älsklingsstudium, åt en längre utrikesvistelse eller kanske
åt någon praktisk sysselsättning och skulle säkerligen, väl
använt, bära rik frukt såväl för individen som för det fortsatta
kallelsearbetet.
Många lärare finna det uppfriskande att vid sidan av sin
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
