Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det moderna arbetsjäktet
När jag för en tid sedan läste en samling brev, växlade
mellan den berömda Rahel Levin och hennes ungdomsvän
Daniel Veit, blev jag i högsta grad frapperad av den olikhet, som
råder mellan det släkte, som levde under denna tid, den tyska
litteraturens och det tyska snillets guldålder, och vår egen tids
människor. Vilken ro vilade icke över dem, som skrivit dessa
långa brev! Hur ha de icke givit sig tid att mejsla ut tanken
ända in i dess finaste nyanser! Vilken aktning och vilket
intresse för allt andligt, för sådant där icke-nyttigt, för vilket
vår tid endast har ett hånlöje eller en axelryckning. Så kunna
de ägna flera sidor åt en utredning av ett sådant begrepp
som troheten och tillsammans jubla över en väl funnen,
spirituell definition. Den fråga, som de ständigt göra varandra,
är icke: vad har du nu uträttat? — utan: säg mig, vad har
du tänkt, varmed har du utvecklat dig, vilka djupa intryck
har du mottagit? Det högsta för dem var att äga en full
tillvaro, att utveckla sig, att bliva "sanna människor". Man
vet också, att denne Veit, som ägde en så lysande begåvning,
dog tidigt utan att ha lämnat efter sig något verk, som kunde
befästa hans namn för eftervärlden, men varken han eller hans
vänner ansågo hans liv förspillt; han hade nått en rik
utveckling, han hade levat ett fullt människoliv, han hade varit sina
vänners vän.
För oss åter står själva arbetet som den första plikten. Hos
alla tänkande och allvarliga människor i vår tid har detta
krav etsat sig in i samvetet som kanske intet annat. Det
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
