Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle vara intressant att veta, när och var arbetets idé först
trädde fram med denna bjudande makt. Jag skulle nästan tro,
att den först uttalades i England; åtminstone predikar Carlyle
i ganska sträva och allvarliga tonfall om varje människas
plikt att arbeta i sitt anletes svett. "leke vad du har, men
vad du gör är ditt kungarike", säger han bland annat. —
Under den religiösa väckelsens tid spreds ju dessutom
en massa engelska småskrifter, i vilka också arbetet
predikades. Betecknande för dessa är t. ex. den på sin tid mycket
lästa Life in e arne st.
Att det var en stor och fruktbärande idé, som här bröt sig
fram, är ju utan all fråga, och den behövde ju icke
nödvändigt strida mot flydda tiders ideal — den fulla, harmoniska
utvecklingen — ty arbetet är nog ett av de bästa medlen att
utveckla till full mänsklighet, och till och med ett ganska
specialiserat arbete kan verka för detta mål. Men — ack, ett
stort, sorgligt men! — det moderna arbetet drives ofta på ett
sådant sätt, att det förkrymper i stället för att utveckla
personligheten. Det som så vanställer arbetet, är jäktet!
Finns det något uttryck, som vi både höra och själva
upprepa oftare än: jag har inte tid! Gäller det att skriva ett
vänligt brev —- nej, jag har inte tid! — och så ta vi till
brevkortet, ett av jäktets yngsta älsklingsbarn. Gäller det en liten
sällskaplig glädje, som verkligen skulle vara en välbehövlig
vederkvickelse, åter ljuder det barskt avvisande: jag har inte
tid! Jäktet har drivit vänskapen på flykten. Var äro nu dessa
långa samtal, där den ena vännen för den andra öppnade sin
själs skattkammare och hämtade fram både vad livet, tanken
och studierna hade skänkt honom? Nu har man aldrig
hunnit över kallpratets knaggliga förgårdar, förrän vännen
störtar upp: nej, nu har jag inte tid längre!
Det kan ju hända, att det ännu finns människor, som ha
själ, men i så fall hinner man aldrig märka det i jäktets virvel.
Jäktet förslöar den intellektuella mottagligheten, men, vad ännu
värre är, det förträar hela människan och förtorkar hjärtat.
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
