Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två väninnor t. ex. mötas på gatan.
— Ack — utbrister den ena — om du visste hur ledsamt
jag har haft. Sjukdom ...
— Ja, ja, avbryter den andra, det tror jag nog, och jag
se’n, jag är alldeles förbi — nej, ajö nu, jag är tvungen att
skynda mig. —
Har någon av vännerna i sitt bekymmer fått någon lisa
av den andras sympati? Nej, ingendera har fått sympatins
tröst, men vardera känner sig efter detta ögonblickssamtal
nedstämdare än förut; utan att hinna trösta har hon mottagit
ett förstämmande intryck av den andras bekymmer och jäkt.
Jäktet minskar på allt sätt livets lycka, därom torde vi
kunna vara tämligen ense. Men, invänder någon, så blir det
också i vår tid något uträttat, arbetet ger storartade resultat,
och det är väl huvudsaken.
Ja, mycket blir uträttat, men det skulle bli utfört på ett
mycket bättre sätt, arbetet skulle vinna till kvaliteten, om också
icke till kvantiteten, ifall jäktet bannlystes. Låt oss, för att
närmare utveckla detta, tala något om förutsättningarna för
att man skall kunna arbeta med framgång.
Allt arbete förutsätter två lika viktiga moment. Det första:
uppgörandet av planen, grundritningen till det hela,
utfinnandet av de ledande idéerna. Det andra: utförandet. Detta
senare kräver energi och uthållighet, förmåga att övervinna
motstånd m. m. Men det första momentet är det finaste,
ömtåligaste, det är arbetets egentliga genesis: Här gäller det
produktivitet, fantasi, innerlighet, ja i viss mening gäller det
alltid inspiration. Hur detta moment förlöper, det beror på den
arbetandes hela sinnesförfattning. Det första villkoret är en
viss kontemplativ stillhet. Man isolerar sig med tanken på sitt
arbete, man glömmer allt omkring sig, själen stänger in sig
i en hemlighetsfull tëte-à-tëte med sin uppgift. Belöningen för
denna hängivenhet blir "idéerna", de sinnrika uppslagen. Den
arbetande känner det dock icke, som om han hade skapat
dessa; han har blott lugnat sin själ till ett stilla vatten, och
så ha de från det omedvetnas djup stigit upp till ytan.
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
