Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det ligger något av uppbyggelse i umgänget med dem. Och
den intellektuella arbetaren behöver uppbyggelse just såsom
arbetare. Han har så lätt att under det dagliga släpets
gnagande små-förargelser och lumpenheter mista tron på arbetets
betydelse och på dess sammanhang med det stora hela. Han
håller på att långt bort i igenväxta och sumpiga skogar rensa
upp ett litet vattendrag, som skall giva sin tribut åt
kulturutvecklingens väldiga flod, men när luften blir honom för tung,
behöver han stundom vallfärda till strömmen själv, för att fylla
sina öron med dess majestätiska brus och kanske få en glimt
av det omätliga havet därbortom. Men det är blott hos
idéernas stormän, som man har denna förnimmelse.
Det är dessutom ren tidsbesparing att läsa de stora
författarna; på ett par rader giva de oss lika mycket tankar som
de medelmåttiga på hela volymer.
Som en persons läsning i högst väsentlig grad bestämmer
hans själsinnehåll, skulle individualiteterna bli mycket mer
utpräglade, om var och en på detta sätt hade sin alldeles
särskilda vänkrets av älsklingsförfattare. Man skulle bli
intressantare både för sig själv och andra, både i monolog och dialog.
Nu däremot, när flertalet bildade läsa de samma obligata
böckerna, se de samma teaterstyckena, blir deras själsinnehåll så
fruktansvärt enformigt, att det påminner om en mängd
vinbuteljer, tappade ur samma fat. Härav kommer det sig också,
att de s. k. obildade många gånger förete ett mycket originellare
och intressantare själsliv än de bildade.
Man talar med sorg och medlidande om de kroppsarbetare,
som på grund av sitt yrke få sin kropp på ett eller annat sätt
vanställd och förkrympt. Men besinnar man väl, att det är
fullt ut lika sorgligt, när ett andligt yrke, bedrivet med jäkt,
sätter ensidighetens prägel på själen eller gör henne rent av
till krympling? Om våra levnadsförhållanden äro sådana, att
vi icke kunna frigöra oss från jäktet, låt oss då bära det som
ett lidande, som ett martyrskap, men låt oss åtminstone inte
berömma oss av vår olycka, inte tro/att det är vi, som äro de
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
