Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tacka Gud, att han förskonat dem för geni. I sin
"Socialism och individualism" — som är skriven med en frihet från
ensidighet och en moderation, som man eljest under de senaste
åren tyvärr har saknat i hennes författareskap—- är hon nog
ärlig att medgiva, att icke ens den genomförda socialismen
torde medföra frihet från lidande. Ja det hedrar hennes
sanningskärlek, när hon medgiver, att då den upprivande, nervösa
kampen för tillvaron bortfaller, kommer troligtvis icke blott
glädjen utan också lidandet att kännas djupare. Men
lidandena komma att bli förnämare, mer personliga. Om nu detta
är en tröst för vanligt folk, lämna vi därhän. Obestridligt är
nog, att det nuvarande arbetet ofta verkar som ett
bedövningsmedel, men det är också sant, att det icke lämnar oss tid att
utvecklas av vare sig lidandet eller glädjen.
Men nu kommer den avgörande frågan: om också efter
generationers generationer och på grund av millioner ädla
människors ansträngningar ett något större mått av lycka
omsider kan beredas mänskligheten, en lycka som dock alltid blir
ganska oviss och relativ, är detta hopp någonting som helt
tillfredsställer en människa, så att det kan bli motiv för hennes
handlingar och uppoffringar? Har man icke brukat säga, att
kristendomen är en mörk lära? Jo, själv har jag tänkt det
mången gång, men jämförd med dessa "lyckoteorier" är den
ljus. Kristendomen bereder visserligen på yttre försakelser
och lidanden, men den lovar alltid inre frid och hotar icke
med sönderslitenhet som slutet på allt; slutligen: den lovar
individen ett fortsatt liv efter döden, ett liv som väl alla
moderna tänkare framställa som en fortsatt utveckling, ett
utförande och ett idealiserande av det som i detta livet endast
varit fragment och antydningar.
Men om glädjen, enligt min uppfattning, aldrig kan
betraktas som livets högsta goda} borde dock de allvarliga och de
religiösa lägga på hjärtat mer, än de vanligen göra, att glädjen
är ett gott, att den är uppfostrande lika väl som sorgen och
att man bör göra sig besvär och möda för att vinna den, vilket
mången gång lönar sig mer än strävan för det så kallade nyt-
298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
