Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Marilla Cuthbert häpnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring. De vitkalkade väggarna voro så hemskt tomma och
stirrande, att hon tyckte de måste sörja över sin egen
ödslighet. Även golvet var naket; blott mitt på det låg en liten
rund, flätad bastmatta av en sort, som Anne aldrig sett förut.
I ena hörnet stod sängen, en hög, gammalmodig sådan
med fyra mörka stolpar, avsedda att uppbära en sänghimmel,
som inte fanns. I det andra hörnet stod det nyssnämnda
trebenta bordet, prytt med en tjock röd sammetsdyna, hård
tillräcklig att kröka udden även på den djärvaste knappnål.
Över det hängde en liten spegel, sex gånger åtta tum i
fyrkant. Mitt emellan säng och bord satt fönstret, behängt med
en kyligt vit, rynkad musslinskappa, och där mitt emot stod
tvättstället. Det hela verkade trots all snygghet så stelt,
torftigt och tråkigt, att det ej kan beskrivas med ord, och
intrycket därav kom stackars Anne att rysa ända in i märg
och ben.
Med en snyftning häktade hon brådskande av sig sina
kläder, drog på sig det snäva nattlinnet och hoppade i sin
säng, där hon borrade ned ansiktet i kudden och drog täcke
och lakan över sitt huvud. När Marilla kom in för att hämta
ljuset, var en del slankiga klädesplagg, som på ett högst
oordentligt sätt lågo utströdda på golvet, jämte sängklädernas
betydligt rubbade skick det enda, som tydde på, att i
rummet fanns en mänsklig varelse utom hon själv.
Hon plockade lugnt upp Annes kläder, lade ihop dem
helt nätt på en liten siratlig gul stol, fattade ljuset och gick
fram till sängen.
— God natt, sade hon, litet tafatt, men ej ovänligt.
Annes bleka ansikte och stora ögon döko med
förvånande fart upp ur sängkläderna.
— Hur ska det kunna bli en god natt, när man tvärtom
vet, att det kommer bli den värsta man någonsin har
upplevat? utbrast hon förebrående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
